Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Vinter - 61. Nämndemans-mor och prinsessan - 62. Moraklockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så åt hon sockerkringlor och pepparkakshjärtan, och
naturligtvis åt hon också av den sköna äppeltårtan.
»Ska inte barnen få lite också?» sade prinsessan.
»Jo, det var just, vad jag hade tänkt», sade moran och
ropade in dem.
Och så kommo de in. Och ni må tro, att det gick åt,
allt vad moran hade bakat.
Och den flickan, som hade stickat den allra jämnaste
och bästa strumpan, fick ge den till prinsessan, och den
gossen, som slöjdat den bästa skeden, likaså.
»Det här ska jag ta hem och visa för kungen», sade
prinsessan, när hon tackade barnen.
När så prinsessan reste sin väg igen, stodo alla barnen
och viftade åt henne, flickorna med sina strumpor och
gossarna med sina träskedar, och alla ropade:
»Kom snart igeni»
Nämndemansmoran, hon hade en rosig schalett på
huvudet, den tog hon av sig och viftade med den av alla
krafter.
Ja, så gjorde nämndemansmoran, när prinsessan kom
till Önnemo.
62. Moraklockan.
1.
»Ticke-tick», sade den gamla klockan, som stod borta i
hörnet. »Ticke-tick.»
»Vad säger klockan, farmor?» frågade Sven.
»Den säger kanske olika saker åt olika människor»,
sade farmor. »Men vad den sade åt din farfar, det vet
jag.»
»Berätta det, farmor I» bad Sven.
Och farmor berättade om Moraklockan.
Det var din farfars far, som köpte klockan. Den var
tillverkad i Mora i Dalarna. Där var det många på den
tiden, som förfärdigade klockor. Och sedan reste någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
