- Project Runeberg -  Hem och hembygd / I Önnemo. Andra skolåret /
188

(1912) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vår - 71. Sagan om sötgröten. Efter en folksaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

behöver inte elda under den och inte lägga någon mat
i den, du behöver bara säga: »Koka, gryta!» Då kokar den
strax så mycket gröt du önskar. Men när du fått nog, ska
du säga: »Stopp, gryta!» Då upphör den genast att koka.»

Inga neg och tackade helt glad. Så sade hon farväl
åt häxan och skyndade hem.

»Ser du, mor, vad jag har fått!» ropade hon, så fort
hon kommit inom dörren.

»Å ja, en gryta kan ju vara bra att få, men nog är
det bättre att få något till att lägga i den», menade modern.
Hon såg helt trött och ledsen ut.

»Ja, men i den här grytan behöver ingenting läggas»,
utropade Inga. »Nu ska du få se, mor.»

Hon ställde grytan på bordet och sade: »Koka, gryta!»

Strax började det bubbla och koka i grytan, och en
präktig vit gröt steg upp från dess botten. När grytan
var full, tog Inga en slev och öste upp gröten i en karott.

Åter steg gröten i grytan, men när den ånyo nått
till brädden, ropade Inga: »Stopp, gryta!» Strax stannade
kokningen av.

Moran och Inga satte sig ned att äta. De åto och åto
av den vita gröten, och den var så söt och god. Var sin
karott åto de upp, och så sade Inga:

»Å, så skönt att en gång vara riktigt, riktigt mätt!»

Och detsamma sade moran.

Ja, det var en välsignad sak att inte mer behöva
frukta att svälta.

Men dagen därpå skulle Inga gå ett ärende in till
staden. Strax efter det hon gått, kände moran sig hungrig,
och så sade hon till grytan: »Koka, gryta!»

Grytan till att koka. Men när den var full, kom inte
moran ihåg, hur hon skulle säga för att få den att stanna.
Hon sade: »Nu är det nog, gryta!» Men det brydde grytan
sig alls inte om. Den kokade och kokade, så att gröten
rann ut över bord och golv.

»Stanna, gryta!» ropade moran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrhoh/onnemo/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free