Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vår - 73. Askungen. Efter en folksaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I sanden lågo ett par glas-skärvor och glittrade. Gum
man petade på dem med käppen. Och så blevo de
förvandlade till de sötaste små skor av glas. Och dem fick
Askungen sätta på sig.
4.
»Men nu måste du också ha vagn och hästar», sade
gumman. »Får du ta en rödbeta där i landet?»
Ja, det tordes Askungen ta. Hon sprang dit, ryckte
upp en rödbeta och lade den framför gumman. Denna
svängde käppen över den, och så växte den i hast och
förvandlades till en präktig vagn av det rödaste guld.
Ett par råttor kilade just över vägen. Gumman
svängde hastigt sin käpp, och så voro de förbytta till ett
par ståtliga grå hästar med seltyg av silver.
En blå nattfjäril blev förvandlad till en kusk med
blå rock och blanka knappar. Han spände strax för
hästarna och klättrade upp på kuskbocken. Ett par randiga
kålmaskar blevo till betjänter och klängde upp bakpå
vagnen.
»Se så, stig nu in, och far i väg till balen 1» sade
gumman. »Men kom ihåg, att klockan tolv i natt är det
slut med hela härligheten. Det vill säga, med vagn och
hästar. Det du har på dig, får du behålla.»
Askungen tackade glad. Och så smällde kusken med
piskan, och hästarna satte av i galopp.
5.
När Askungen trädde in i kungsgården, stirrade alla
häpna på henne. Hon var mycket finare klädd än någon
annan, som var där. Och vacker var hon som en dag.
»Det måste vara en prinsessa», viskade man till
varann.
Beda och Leda kände inte alls igen sin styvsyster i
dessa fina kläder. De sade också: »Det måste vara en
prinsessa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
