Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vår - 73. Askungen. Efter en folksaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Askungen svarade inte. Hon bara sprang i största
hast utför trappan. Där tappade hon sin ena sko. Men
hon gav sig inte tid att stanna och ta upp den. Hon
skyndade upp i sin vagn, som stod kvar utanför och
väntade.
»Kör fort!» ropade hon.
Och kusken smällde med piskan, och de grå hästarna
sprungo så snabbt som vinden.
Just som man hunnit till Norrgårdens grind, hörde
Askungen, hur Moraklockan inne i köket slog tolv slag.
I samma ögonblick sjönk vagnen ihop och blev till
en rödbeta, som låg på vägen. Hästarna voro borta, men
två grå råttor kilade hastigt undan i diket. En blå
nattfjäril fladdrade bort, och i månskenet kunde Askungen
också se två randiga kålmaskar kravla i gräset på
dikesrenen.
Hon tog reda på sina gamla kläder, som lågo inne
i buskarna, och så klädde hon om sig i hast. De fina
kläderna gömde hon väl under en tät gran, vars grenar
släpade på marken. Så smög hon in i stugan och lade
sig att sova.
6.
Det dröjde länge nog, innan Beda och Leda kommo
hem. De väckte strax Askungen, för att hon skulle hjälpa
dem att klä av sig.
»Å, där var så fint på balen, så det kan du aldrig
tänka dig», sade de till Askungen.
»Och där var en prinsessa, som ingen kände, och hon
var så vacker och så fin, så det kan du aldrig föreställa
dig, du Askunge, som hålls jämt i din sotiga spis.»
Askungen böjde sig hastigt ned och tog upp en
knappnål från golvet. Hon var rädd, att systrarna skulle få se,
hur hon skrattade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
