- Project Runeberg -  Hem och hembygd / I Önnemo. Andra skolåret /
203

(1912) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vår - 75. Vår i trädgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Den här sängen tar vi till ärtorna», sade mor Anna,
som nu kom med några fröpåsar i handen. Hon lade
ned en stor påse på landet.

»Den här blir till spenaten», fortfor hon och lade ned
en mindre påse.

»Och här ska vi ha morötterna.»

Där ställdes också en fröpåse.

»Nu, Sven, kan du ta en hacka och rista upp fåror
i ärtlandet! Nej, litet djupare får du göra fårorna. Kom
ihåg, att ett frö ska läggas ned så djupt som fem gånger
dess egen storlek! Och ärtor är ju ganska stora. Ja, det
där blir bra. Nu kan Karin ta påsen och sätta ut ärtorna,
en efter en! Inte fullt så tätt! Så, nu blir det lagom.»

När alla ärtorna voro satta, tog mor Anna en kratta.
Med dess avigsida makade hon varsamt jord över fårorna.

»Ska vi vattna nu?» frågade Greta.

»Nej, det behövs inte», sade mor Anna. »Ännu finns
det ju kvar av vårmusten i jorden. Jorden ska vara mycket
torr, för att man ska behöva vattna vid sådden. Och då
är det bättre att vattna före än efter.»

Efter en stund voro också morotsängen och
spenatsängen färdiga.

»Vad ska mor ha på de där andra sängarna?» frågade
Karin.

»Där ska bli dill och persilja och selleri och rödlök
och rödbetor och bönor», svarade mor Anna. »Men i kväll
hinner vi inte med mer, det börjar ju redan skymma.»

»Hör!» utropade Greta.

Uppifrån en furutopp kommo några klara, klingande
toner. Det var taltrasten, som sjöng.

»Så vackert!» viskade Karin. Hon knäppte ovillkorligen
ihop händerna. Ty det tycktes henne, att i dessa
underbara toner ljöd som ett tack, en lovsång över all den
fägring, som nu grodde och spirade och lyste och doftade
i denna ljuvliga vårens tid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:25:53 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/amrhoh/onnemo/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free