Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Äventyr i vida världen - 80. En långväga gäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu kom mor Anna ut för att be alla stiga in och dricka
kaffe.
»Nu ser jag på barnen», sade hon, »att de, så snart
de vågar sig på det, kommer att tigga farbror Petter om
historier.»
»Du ska veta, Petter», sade Anders, medan de sutto
därinne i stugan och doppade, »att våra barn har fått en
vana att höra historier av farmor.»
»Det kan jag tänka», sade Petter. »Jag minns, sen vi
var barn, att mor kunde berätta så roliga sagor.»
»Det har mor fått namn för i hela socknen», sade
mor Anna. »Hon är känd av alla barn i Önnemo som den
bästa sagoberätterska de vet.»
»Nej tänk, mor, har du fått den berömmelsen?» sade
Petter och log så gott. »Nå, då får jag väl försöka visa,
om jag kan brås något på dig. Nu vill jag först gå ett
slag kring ägorna med Anders, men sen ska jag väl dra
mig till minnes något att förtälja.»
3.
Den kvällen fingo Sörgårdsbarnen höra många
märkvärdiga historier från främmande land, och likaså under
åtskilliga kommande kvällar. De fingo höra om lilla Nils
och hans vän Gogo, om de båda barnen, som kommo till
Arabia land, och ännu många andra historier.
En afton, då farbror Petter just slutat en av sina
berättelser, sade Anders Svensson:
»Jo jo, sjömän, de kan berätta historier, det är en
känd sak. Jag kan en visa, som just handlar om det. Den
ska ni få höra.»
Och så stämde fader Anders upp:
Skeppen komma, och skeppen gå,
här ligga skeppen för ankar,
och hän med dem över bölja blå
så ofta ila våra tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
