Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Äventyr i vida världen - 82. Gogo och hennes vita barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ett rep surrade han fast den planka, som Nils låg
på, med sin egen. Men i de höga böljorna slets detta
rep itu, och Nils blev i mörkret skild från sin far. Då
dagen grydde, blevo de flesta av de skeppsbrutna, bland
dem kapten Erlandsson, räddade av ett förbiseglande
fartyg. Men lilla Nils fann man icke.
Lilla Nils på sin planka hade av böljorna blivit driven
in emot kusten och till sist uppkastad på en sandig,
långgrund strand. Utmattad hade gossen somnat in, så snart
han kommit i land. Stormen hade lagt sig, den varma
solen hade torkat den lilles våta kläder. Men Nils sov
ännu.
Fram ur den mörka skogen kom en stor, svart gorilla.
Hon såg sig vädrande omkring och begav sig ned emot
stranden. När hon fick se den varelse, som där låg
sovande på stranden, stannade hon förundrad. Därpå
närmade hon sig den lille och började nosa på honom.
Då öppnade Nils sina ögon.
Nils ägde en stor bilderbok, i vilken på första sidan
en gorilla var avbildad. Han visste därför strax, att det
var en gorilla han nu såg framför sig, och blev förtjust
åt att få se i verkligheten ett så märkvärdigt djur. Han
log därför helt belåtet mot den stora, svarta varelsen,
som stod där, lutad över honom.
Nu var det så, att denna gorilla nyligen hade mist
sin unge. Då hon nu såg detta underliga, vita barn, som
låg där i sanden och tittade på henne och skrattade, beslöt
hon att taga det till sitt fosterbarn. Hon lyfte upp Nils,
men märkte då, att han var fastbunden vid någonting.
Det var lätt för gorillan att med sina starka tänder och
klor avslita repen och göra lilla Nils fri. När nu gossen
reste på sig, och gorillan såg, att han kunde gå, alldeles
som om han varit en riktig gorillaunge, gav hon till ett
brummande läte, som betydde, att hon var mycket belåten.
Så tog hon Nils vid handen och ledde honom bort emot
skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
