- Project Runeberg -  Hem och hembygd / I Önnemo. Andra skolåret /
248

(1912) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Äventyr i vida världen - 85. De båda vallare-barnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nu Per och Brita bland några buskar, medan de övriga
lågo dolda något längre bort. Efter en stund kom Zendeli
vandrande med ett ämbar i handen. De vågade ej ropa till
henne, av fruktan att rövarna skulle höra dem. Men Brita,
som kom ihåg, att Zendeli var mycket förtjust i ekorrar,
började härma en ekorres smackande läte.

Zendeli tvärstannade och såg sig omkring.

Åter hördes smackandet inifrån skogssnåret.

Zendeli satte ned ämbaret och gick hastigt ditåt.

När hon kommit tätt intill busksnåret, sträckte Brita
ut sin hand och drog henne sakta i kjolen. I nästa
ögonblick hade Zendeli fått syn på sina vänner. Zendeli
kastade sig ned bredvid dem i den mjuka mossan, och
där omfamnade barnen glada varandra.

»Kan du inte kalla hit Mendeli också?» frågade Pei.

Zendeli skakade på huvudet.

»Mendeli är inne i hålan och fejar rövarnas vapen
blanka», sade hon. »De släpper nog inte hit honom. Nej,
men jag kan i stället få hit rövarna. Och när de alla är här,
skall jag ge er ett tecken, jag skall härma regnpiparens rop.
Och då bör soldaterna störta fram och gripa dem.»

»Hur ska du få hit rövarna?» undrade Brita.

»Å, det är lätt, jag bara sjunger en visa. De tycker så
mycket om att höra mig sjunga.»

Zendeli satte sig på en sten och började med sin
klara röst sjunga en visa, under det att Per och Brita
smögo sig undan.

Snart kom den ena rövaren efter den andra och slog
sig ned i mossan för att höra på Zendelis visa. Sist kom
Ramunder själv. Stor och vild och svartskäggig var han.

»Huitt, huitt», ljöd det från Zendelis läppar.

I samma ögonblick störtade soldaterna fram. Och de
hade snart övermannat och bundit rövarna.

Nu kom Mendeli ut ur hålan. Och Yoga rusade fram
ur skogen och omfamnade under glädjetårar sina älsklingar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrhoh/onnemo/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free