Hem och hembygd / I Önnemo. Andra skolåret / 269 (1912) Author: Anna Maria Roos Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Sommar - 99. På Önnemo kullar - 100. På Önnemo kyrkogård

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De dansa, de skratta, de svänga, där fladdrar kjol invid kjol, de bara små fötterna flänga i skimret av sjunkande sol. Omkring dem stå björkar och skina i ljusaste junidräkt, de stå där så fagra och fina och vaja för vinden täckt. Där är solsken å Önnemo kullar, där svingar en skara så säll. Från stugan känns doften av bullar. Mor Anna har bakat i kväll.

100. På Önnemo kyrkogård.

Gamlamor gick med Lill-Olle och flickorna landsvägen
framåt. Karin bar en blomkruka med en månadsros i.
Den hade gamlamor pysslat om hela vintern, och nu var
man på väg till kyrkogården för att plantera rosen på
farfars grav.

Det var en vacker, solig dag.

Kyrkogården låg så enslig och stilla med sina vårgröna
träd, som sakta susade över kors och vårdar. Helt nära
intill den vita kyrkmuren låg farfars grav. Där grävdes
den lilla rosenbusken ned. Och så satte sig farmor på
den smala, gröna bänken, som stod strax bredvid. Hon
såg på graven och på den lilla blommande rosen, och
hennes ögon voro blida och tankfulla.

»Det är allt synd om farfar att få lov att ligga
därnere», anmärkte Lill-Olle. Han såg helt medlidsam ut,
pysen.

»Det är inte farfar själv, som ligger där», sade farmor.
»Ser du, Lill-Olle, när en människa dör, lägger hon bort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>