Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Sommar - 101. Mor Rapphöna och Frej - 102. Frostfjärilarnas saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Få se, hur långt hon tänker jaga honom», sade herr
Berg. »Låt oss sitta alldeles orörliga!»
Jo, ända upp på gården drev rapphönan sin fiende.
När hon kommit så långt, begrep hon kanske, att Frej hörde
hemma här. Eller kanske blev hon lite rädd för de
människor, som sågos sitta där under linden. Allt nog, hon
vände om och flög med ett segerglatt skrockande tillbaka
till rågåkern.
»Kom hit, Frej!» ropade herr Berg. »Du är en präktig
gosse.»
Och han klappade och smekte sin hund.
Frej viftade glad på svansen, han förstod, att
husbonden var nöjd med honom. Och då var ju allt bra, fast
det ju annars kändes ganska förargligt att så där drivas
på flykten av en liten rapphöna.
»Du ska få en sockerbit i belöning, Frej», sade herr
Berg.
»Jag tycker, att rapphönan, som så käckt försvarade
sina ungar, också bör ha en belöning», sade fru Berg.
»Skulle du inte kunna avstå från att jaga på den åkern, där
hon tycks ha sitt bo?»
Jo, det var herr Berg alldeles med om.
»Nog ska den där rapphönan med sina ungar bli
skonad, det lovar jag», sade han.
Men borta i rågåkern satt mor Rapphöna och
berättade för sina ungar om, hur hon drivit undan fienden.
»Han var riktigt rädd», försäkrade mor Rapphöna. »Så
ni kan vara lugna för, att han inte kommer igen.»
»Pip, pip», sade ungarna.
Och så började de åter gladeligen att picka korn.
102. Frost-fjärilarnas saga.
»Se, där singlar en ner!» sade blåmesen.
»Var?» frågade entitan.
»Där borta vid äppleträdet, förstås», sade blåmesen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
