Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Mickel hade otur. Gammal fabel - Haren och grodorna. Gammal fabel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod i skon. Men i detsamma fick Mickel en
spark mitt i pannan.
Det gnistrade för ögonen på honom. Så att
nog tycktes det, som om det vore en förgylld
inskrift i den skon.
När räven reste på sig igen, fick han se
björnen, som satt i en backe ett stycke ifrån
och skrattade. Det var det värsta av alltihop,
tyckte räven, att Nalle skulle få se, huru han
blivit lurad.
Haren och grodorna.
Jösse hare hade blivit skrämd. Han hade
fått höra ett ljud. Han kunde inte begripa, vad
det var, men det kunde ju alltid vara något
farligt. Bäst att fly, tänkte Jösse hare. Och
så gav han sig av med långa skutt.
Han kom ner till en damm och flydde
utmed dess brädd. I dammen bodde många
grodor, som nu voro uppe på stranden och sökte
sig mat. När de fingo se haren komma
skuttande, blevo de förskräckta. »O, ett så stort,
förskräckligt djur!» sade de. Och så hoppade
de ner i dammen igen för att gömma sig.
Haren såg grodorna hoppa undan, var han
sprang. »Nej, men se, de är rädda för mig»,
tänkte han. Och han blev hjärteglad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
