Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vårdagar - 49. Bertil och hans moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och många av de andra andarna slöto sig till denna
eldborgens ande och följde honom.
Guds änglar varnade dem och sade:
»Detta är en farlig väg: att lita mera på sig själv
än på Gud och att främst söka sin egen ära och
berömmelse.»
Men de trotsiga andarna lyssnade icke till de varnande
orden.
En dag sade deras ledare: »Nu vill jag skapa något
så stort och underbart, att alla måste erkänna, att jag är
jämlik Gud, ja, att jag är förmer än Gud.»
Då jublade hans anhängare och sade:
»Vi följa dig.»
Och eldborgens herre sade:
»I sen dessa väldiga stjärneklot, som sväva omkring i
världsrymden. Vi vilja uppsöka ett av dem och omskapa
det, så att det behagar oss.»
Och de flögo till en stjärna, där mycket skönt fanns
att skåda: vida skogar och ljuvliga ängar och höga berg
och blånande sjöar. Och levande väsen funnos där också,
både människor och djur.
Och de trotsiga andarna, bland vilka split och ofrid
snart uppkommit, sedan de lämnat kärlekens Gud, begynte
hetsa upp djuren till att strida och slåss med varandra,
och likaså eggade de människorna till kiv och ovänskap.
Men så snart en människa kommit i tvist med någon
annan människa eller bara tänkte hårda och bittra tankar
mot någon annan, strax uppsteg där som ett mörkt, tungt
moln omkring henne — ett moln, som hon icke egentligen
varseblev, men som märktes på så sätt, att solen lyste
för henne mindre klart, och allting i världen blev mindre
vackert och mindre glatt och ljust än förr. Ja, det kunde
hända, att när ett sådant moln lägrade sig omkring en
människa, fann hon allting grått och fult, där hon annars
skulle se idel fägring och glädje.
Och de upproriska andarna, som begynt älska mörkret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
