Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Ville sig mot mördarn vända,
Hann dock icke armen höja
Förrän äfven han låg slagen,
Träffad af fiendtlig yxa.
Då kom Tammi, gamle vännen,
Han, som blott med ena ögat
Skådar stjernorna och solen.
Tammi kom — med kraftigt vapen
Var han då som alltid rustad.
Tammi kom och väg han röjde
Genom fiendernas hopar,
Fattade mig så i skuldran,
Drog mig bort ur stridens hvimmel,
Bort till sonens mörka pörte,
Visade mig der den vagga,
Der det späda barnet, värnlöst,
Gråtande små händren sträckte
Efter modren; — arma Saimi!
Det var du, som var den späda,
Det var du, som händren sträckte
Efter modren . . . men hon kom ej,
Kom ej mer, att se sin älskling.
Steg den gamle Ilmo sakta
Fram till vaggan då och varsamt
Tog den späda uppå armen,
Tog sitt barnbarn uppå armen
Och den kära bördan förde
Bort från hem och blodig fara.
Uti dalen, just der Höljan
Mänger sig med Klarans vatten,
Stod den olycksdigra striden.
Ännu ifrån Hvita berget,
Der det står med töcknig hjessa,
Eller från Hvithammarns branter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
