Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Öfver oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
Öfver oceanen.
Hurrarop? Var det inte hurrarop?
Jo, så är det. Från den hoppackade skaran
af unga och gamla, af män, qvinnor och barn der
nere på mellandäck ljuda långa utdragna hurrarop. Det
låter som om ett enda väldigt bröst drog en suck af
lättnad när ankaret väl är hifvadt, propellern svänger,
maskinen slår sina taktfasta slag och den stora,
grönmålade ångaren långsamt begynner att röra sig.
Men i hurraropen blandas snyftningar. De som hafva
vänner och fränder på stranden, de gråta. Deras blick
skymmes af tårar och den hvita eller blårutiga näsduken
viftar mekaniskt: farväl! farväl!
Kamraterna, de som hurra och skrika, hafva redan
genomgått afskedets smärta. Fosterlandet, som de aldrig
mer skola återse, är för dem det lilla grå torpet med
den steniga åkerlappen i skogsbrynet, långt, långt borta
vid insjöns strand, eller den röda bondgården på kullen
midt emot kyrkan bland de susande granarna: der togo
de farväl, der bo deras minnen från barndomen, der skildes
de från slägtingarna, der sitter kanske en ung hustru och
skall nu vänta i långa månader, kanske år på brefvet
med biljetten, som genom sin underliga makt skall hjelpa
äfven henne och barnen öfver till det fjerran landet, dit
mannen nu reser före.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/amstudier/1/0011.html
