Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. »Om hvartannat»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörd, när revolutionen klädde af honom hans titlar och
gjorde honom helt enkelt till medborgaren Riquetti.
Naturligtvis — 0111 detta »duskap» vore trohjertad
dalkarlssed, skulle det vara mycket välkommet; men det
har ofta i sig en liten trubbig gadd af öfversitteri, som
om det ville säga: här må du inte tro att du är
någonting för det du liar glasögon på näsan och är studerad.
Och till på köpet kan det hända, att man får offentlig
skrapa, 0111 man dristar göra en anmärkning. I närvaro
af en tidningsreporter råkade jag uttala min förvåning
öfver, att alla sade »du», fastän jag sjelf ödmjukast kallade
dem »herre». Nästa dag stod det mycket spetsigt i
bladet, »alt herr B. vill gälla för folklig, men stöter sig ändå
på, att farmarne endast kalla honom du’».
Men tidningen hade kanske rätt. Eller böra icke de,
som under århundraden med nedlåtenhet »duats» af hvarje
sprätt i herrekläder nu få taga skadan igen och »dua»
tillbaka? Jo hjertans gerna.
Så mycket mer om de sjelfva villigt lata behandla sig
ytterst kamratlikt af både den ene och den andre. I en
liten vacker svensk-stad gick jag en dag på gatan med
stadens förnämsta handlande och bankir, ursprungligen en
getapojke från Småland, nu en mäktig herre. Alla de
mötande, äfven de fattigaste, helsade honom med ett
förtroligt: »Halloh Pete!» (God dag Peter!) — alldeles som
om han druckit brorskål med dem hvarenda en. Senare
besökte jag stadens häkte, beledsagad af en svensk
poliskonstapel, en ung man, som i Sverige fått någon
uppfostran och nu hörde till stadens mera framstående
ungherrar. I häktet satt en känd hästskojare och tjuf i en
bur och läste sin tidning. Genast utbyttes vänskapligt
kamratlika helsningar med: »Halloh Johnny!» och »Halloh
Charles!» eller hvad nu resp. förnamnen voro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
