Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. - 42.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marskalken, och derefter, med armarna i kors några
minuter stillatigande spatserat fram och tillbaka i
rummet samt slutligen stadnat midt framför
Bernadotte och utbrustit: ”Voilà ce que c’est que
gloire!” — Som fin hofman, svarade Prinsen
genast: ”Oui la vótre, Sire!”
Fru Staël anför: att Prinsen, då han för
Napoleon berättade huruledes han blifvit utkorad till
Carl XIII:s efterträdare, betraktat Kejsarn med
dessa svarta och genomträngande ögon, som gåfvo
någonting särdeles uttrycksfullt åt hans fysiognomi.
Napoleon lät honom spatsera vid sin sida och
gjorde invändningar, dem Bernadotte vederlade med så
väl speladt lugn, som var honom möjligt, hvarunder
han sökte dölja häftigheten af sin åstundan att
få emottaga kallelsen. Efter en timmas samtal,
yttrade Napoleon slutligen hastigt: ”Nå väl, må
ödets beslut gå i fullbordan!” Prinsen af Ponte
Corvo hörde ganska väl dessa ord; men, för att
bättre försäkra sig om sin lycka, lät han upprepa
dem för sig, som derest han ej förstått Kejsarens
mening. ”Må ödets beslut gå i fullbordan!”
upprepade ännu en gång Napoleon — och Bernadotte
reste för att regera öfver Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>