Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T ii i W’T iimkià wåàw.L__j|
79
men Rhezelius fann sig deraf slött och yttrade käril:
"Min Frul jag brukar ej äta bland hundar."
Värdinnan svarade ej etl ord, men rodnade af
förintelse och lät bära ut sin gunstling i etl annat rum.
Under måltidens fortsättning föll samtalet på
djek-uarne i Linköping och den stränga disciplin der
vidmakthölls, till och ined medelst aga.
Värdinnan, som ej öppnat munnen allt ifrån det
ögonblick, dä hon nödgats skilja, sig frän den lilla
favoriten, utbrast nu pä en gäng: "ju strängare aga
mot djeknarne, desto bättre; tv derigenom lara
<le sig kanske alt vela hut, ifall de framdeles
blifva biskopar."
90.
Grefve llorn, som dömdes för delaktighet i
mordet å Gustaf 111, skref öfver Biskop Taube:
’’Han börja’ med att bli Sekler;
Sen blef ban fändrik, för att tjena Satan mer
Men för all (jena honom mest,
Så blef ban ändteligen prest."
97.
Vid underrättelsen om Biskop Hartmans i Aho
•löd skref Lidner:
"Alt kött är hö
Vi se, när Hniimnn måste dö.
Om på dess graf skall något ristas,
Det blir: ban kunde mistas."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
