- Project Runeberg -  Anmärkningar vidfogade Docenten Åbergs "Granskning" /
92

(1882) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anm. 68 - Anm. 69

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

måste, om det skall kunna bli föremål för beslut, som
alltid innebar en riktning mot ett mål, vara någonting,
som om det inträffar, inträffar i tiden efter sjelfva
beslutandet. Men det fins ingenting, som hindrar, att en
blixtstråle afklipper min lifstråd omedelbart efter den
beslutande akten i min själ, så att hvarje annat försök’
än sjelfva beslutandet sålunda omöjliggöres. För öfrigt,
om jag också säkert kunde undgå att besluta en objektiv
omöjlighet genom att besluta endast att “försöka", och
om det pligtmässiga beslutet, som opponenten menar,
aldrig kunde besluta en omöjlighet, så är det gifvet, att
jag aldrig borde besluta annat än att försöka, för att icke
riskera ett overkställbart och följaktligen icke
pligtmäs-sigt beslut; jag kan nämligen då aldrig veta, att jag
hinner mer än att försöka. Alen då hafva alla sådana
handlingar varit icke pligtmässiga, som beslutit något
annat, och det torde ej vara oss tillåtet att påstå. Det
må väl vara en tyst förutsättning vid alla våra beslut, att
vi kanske aldrig hinna mer än att försöka; men för det
första bör det då också förutsättas, att vi kanske ej ens
hinna detta; och för det andra, om den tanken icke är
närvarande vid vårt beslut, såsom det är ett faktum, att
han ofta ieke är, åtminstone i brådskande ögonblick, så
kan det icke heller vara vår pligt att taga honom med i
räkningen vid beslutets formulering.

Anm. 69.

89: 21. Hon [pligten] kan du ej längre fattas som
beroende pä min åsigt om livad som är objektivt möjligt (
-det bästa).

När jag uppstälde det här klandrade påståendet, gjorde
jag det i den moraliska frihetens intresse. .Jag ansåg
nämligen. och anser<ännu, att ingen kan vara tvungen att göra ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:29:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anmabergs/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free