- Project Runeberg -  Anmärkningar vidfogade Docenten Åbergs "Granskning" /
101

(1882) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anm. 73

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101

ständigheter, är det en afgjord sanning, att i det
ögonblicket ocb på den platsen icke gerna kunde visa sig en
vackrare varelse än just en sådan, men att äfven en
sådan varelse på sin plats och sin tid är en fullt
harmonisk insats i verldsystemet. Om nu opponenten, som
hört mig säga detta, sedan går in i en salong och
utropar: hr W. har sett en varelse, “som på det skönaste
sätt befordrar harmonien mellan tid och evighet"; så
skulle det icke förvåna mig, om damerna i salongen
meute mig hafva sett en ängel, och att de utbrista i
löje, när de sedan få höra att det gälde en orangutang.
Hvad var det då, som framkallade löjet? Att
orangutan-gens bild i deras fantasi plötsligt intog ängelns plats och
ett försvinnande ögonblick tycktes göra anspråk på den
platsen. Men det var opponenten, som genom sitt sätt
att uttrycka sig framkallade den fantasien, ty en
orangutang har aldrig begärt att bli ansedd för en ängel, och
jag hade icke heller gjort det anspråket för en
orangutang. Hade opponenten med större trohet mot det
faktiska förhållandet sagt, att hr W. sett en varelse,
hvilken på det skönaste sätt, som under sådana
omständigheter var möjligt, befordrade harmonien mellan tid och
evighet, kunde kanske ett sådant yttrande ledt till en
allvarsam eftertanke i stället för att framkalla ett löje.
Nu hade opponenten efter uttrycket "på det skönaste
sätt" utelemnat det behöfliga, af mig nyss understrukna
tillägget och derigenom gifvit åhörarinnornas fantasi
tillfälle att söka det åsyftade föremålet bland de högsta
varelser, som hvar på sitt sätt befordra harmonien mellan
tid och evighet. Men jag hade i den åtgärden ingen
del, och har det icke heller i det löje, som möjligen kan
framkallas af den sats, hvilken påkallat denna
anmärkning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:29:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anmabergs/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free