Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plan, som ganska nära anslöt sig till Grundtvigs förslag.
Grundtvig jublade. Men ett par månader därefter, i början av
1848, dog konungen plötsligt, och frågan om Sorö högskola
hördes icke vidare av. Men Grundtvig, som var medlem i den
på nyåret sammanträdande grundlagsstiftande församlingen,
beslöt att interpellera kultusministern om saken. Denne var
ingen annan än den kände, ultralatinske och formalistiske
Madvig, och det måtte hava varit en egen syn att se dessa två män,
banérförare för de båda yttersta flyglarna i skolväsendet, stå
emot varandra. Madvig svarade, att planen numera omöjligt
kunde utföras, för resten visste han icke, att landet behövde
en sådan — som han på sitt "europeiska" språk betecknande
uttryckte sig — "Karakteren af Danskhed monopoliserende
Undervisningsanstalt", riksdagen själv vore den bästa
högskolan. Grundtvig slutade sitt genmäle till ministern med dessa
ord: "Det er et Folkeønske, og det vil blive et Folkeønske, til
det opfyldes."
När nu tanken på Sorö måste uppgivas, tvingades
folkhögskolesaken in i ett annat spår och blev beroende av den
privata företagsamheten. Den första högskolan hade redan
1844 kommit till stånd i Røddinge i norra Slesvig; den hade
grundats på initiativ av den varme fosterlandsvännen
statsrådet Christian Flor och hade betydelsen av en försvarspost
mot den framträngande tyskheten. Det var denna samma skola
som 1864, sedan Slesvig blivit erövrat, flyttades över gränsen
till Askov. Men några flera högskolor upprättades icke —
Grundtvig fick fortfarande öva sitt tålamod. Slutligen 1853,
när han fyllde 70 år,, överräcktes honom av vänner i de
skandinaviska länderna en penningsumma, avsedd att bekosta en
högskola, som skulle bära hans namn, vilken också kom till
stånd på Marielyst utanför Köpenhamn.
Grundtvig hade i sina skrifter om högskolan alltid
undvikit att giva ett bestämt, detaljerat program för dess
verksamhet, man kunde icke, menade han, skriva ett ofött barns
historia. Om endast utgångspunkten vore riktig, skulle
utvecklingen följa av sig själv. Hur skulle man också på förhand
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
