Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hälsosamma i tukten ligger ju däri, att barnet får
försaka sin egen vilja för tillfället och lära att böja sig för en
vilja, som är mer upplyst och fjärrskådande. Där detta element
finns, där kan man ej säga, att tukten saknas. Ett är visst:
detta mer andliga sätt att utöva tukt kräver mer
självbehärskning å uppfostrarens sida än forna tiders berömda, men ytliga
uppfostringsbedrifter som att låta barnen stå och äta, icke tala
i föräldrars närvaro o. s. v.
I de fall, då hemmens uppfostran i våra dagar blir förfelad,
beror det oftast på brist på plan och brist på tukt, och det är
denna brist vi ha att tacka för rikedomen på bortskämda barn.
Sådana barn vålla en oerhörd svårighet för skolan, ty de
komma dit med inbitet förakt för lärarens — liksom förut för
föräldrarnas — tillsägelser, oftast med motvilja för allt som icke
är njutning, slapphet, då det gäller att övervinna svårigheter,
och ett för blaserat sinne för att finna någon glädje i kunskap
och arbete. För barn, som blivit försummade i sina hem, kan
skolan uträtta ganska mycket, men inför dessa bortskämda, i
sin viljelöshet och intresselöshet svampartade varelser står hon
nästan redlös.
Vad beträffar straffen, som man ju gärna tänker på i
sammanhang med tukten, så tror jag, att de flesta barn kuvas
icke så mycket av straffens beskaffenhet, som därav att
uppfostraren — vare sig med milda eller hårda straff — möter
dem alltid, orubbligt varje gång, som de vågat sig utom det
tillåtnas gränser. De märka till sist, att det ej lönar sig att
trotsa något som i sin orubblighet liknar en naturlag. Låt
oss som exempel ta en förbrytelse, som i skolan är mycket
vanlig: lättja vid läxöverläsning. Jag tror, att det bästa man kan
göra, om barnet på grund av lättja — ej oförmåga —
försummat sin läxa, är att utan mycket ordande ge omläxa, med
omutlig noggrannhet förhöra denna, helst på en tid utom den
vanliga lektionstiden, och hålla i med detta, tills barnet säger sig
själv: "jag kommer inte ifrån saken, har jag inte läst till
torsdagen, så måste jag läsa till fredagen". Månne icke detta i
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
