Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
obestritt första platsen bland nutida svenska kvinnor och detta
icke blott på grund av det intressanta innehållet i sina föredrag
och artiklar, utan lika mycket, om icke ännu mer, genom sin
framställningskonst. Hennes stil utmärker sig för en
egendomlig både bredd och smidighet. Orden välla fram,
skenbarligen utan minsta ansträngning, i breda, mäktiga vågor, komna
från ett, som det tyckes, outtömligt inre förråd. Det ligger
ett behag i denna rikedom och i denna brist på ansträngning
som gör, att man förlåter henne, att det ibland blir något för
mycket ord, så mycket mer som hon har en egendomlig
förmåga att uppleta vändningar och fraser, som i rent språkligt
avseende framkalla de mest smekande tongångar. Dessutom
har hon ett sätt att lägga in en så intensiv övertygelse i vad
hon säger, att hon mången gång liksom hypnotiserar sina
åhörare eller läsare till att tycka, att en motsatt tankegång till
hennes är rent av omöjlig. Det är, som om hon gjorde det till
en samvetssak för en var att tro, att allt förhåller sig så,
som hon framställer det.
Hon har en stil, som kan både bevisa och övertyga, smeka
och håna, sucka och gråta, lyfta sig i ekstas och falla ned i
tillbedjande beundran; den kan nästan allt denna stil, blott icke
det enda — att le. Den tar med en viss tyngd på allting, och
detta tillika med författarinnans patetiska anläggning gör
kanske, att vissa satser i hennes framställning få en pondus, som
de icke skulle ha fått under en lättare penna. Fast hon visst
icke är utan humor, kan hon dock aldrig framställa en
överdrift, en paradox med det halva leende eller den glimt av
skalkaktighet, som gör att man förstår, att det är en paradox.
Hon tycks alltid vara allvarlig och blir alltid tagen på allvar.
Allt detta gör, att hon predikar mången gång, då en annan
skulle kåsera, men väcker just därigenom så mycket större
entusiasm hos sina vänner, så mycket större anstöt hos sina
motståndare.
Hennes stora inflytande bland kvinnorna beror för övrigt
icke blott på hennes talang utan ock på hennes säregna
ställning som den oförtröttade kämpen för känslans och innerlig-
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
