Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade uppdrivit sina fordringar på lycka. Allt är ohjälpligt
förlorat, efter som intet annat än lycka var målet och man nu
är olycklig. Bitterheten ökas därav, att man måste fråga sig
själv: var det min dumhet eller var det slumpen, som vållade
detta? eller hade jag kanske från början gjort upp en alldeles
oriktig plan för spelet? Och detta enda korta livet är ju den
enda chansen! Slutet blir också ofta — den olycklige spelarens.
Den religiöse däremot — vilken trosform han för övrigt må
bekänna sig till — tror, att livet har en plan, som han icke själv
har gjort upp och som han, så att säga, icke själv ansvarar
för. Kanske det i denna plan ingår personlig lycka för honom
— naturligtvis såge han det gärna — men kanske icke. Han
kan icke överskåda sitt eget liv, och dock vet han, att det
blott är ett moment i en världsplan, som han ännu mycket
mindre kan överblicka. Men han är övertygad, att för honom
själv är livet en uppfostran och att allt vad som här hos
honom utvecklas, såväl genom lyckan som genom olyckan, aldrig
kan dö, och detta liv förefaller honom dessutom i alla
riktningar så ohjälpligt ofullständigt, att han icke kan fatta det
som sin enda chans.
Denna tro kan aldrig bevisas. Alla treva vi oss fram i
mörkret; finns det en hand, som leder oss? — det är livets djupaste
fråga. Ingen kan se den handen, men många hava i mörkret
känt dess varma och starka grepp, och de äro sedan lugna.
För dem har spelarefebern försvunnit ur livet, och tystnat har
det exalterade, förtvivlade skriet efter lycka.
Till den tron längta i vår tid många, många utpinade
kulturmänniskor tillbaka. Man känner tusende gånger om, att det
icke, som vetenskapen påstår, är nog med att förklara livet;
vad det gäller är först och främst att kunna bära det. Och det
kan icke bäras utan ett barnahjärta, som enfaldigt tror och
hoppas och överlåter sig; vi äro så hjärtligt trötta på "sorgen
och tvivlet".
Mycket varslar om att bakom allt detta ljumma vågskvalp
av mystik och känsla nalkas i fjärran religionsförnyelsens
mäktiga böljä med snövitt skum på sin topp och med sälta från
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
