Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heure, han har fått klart för sig, att hon är kall, och sedan
får hon sitta ensam och gråta och tänka på sin djupa kärlek.
Kvinnor har ett sätt att använda addition, som vållar dem
outsägliga kval. "Nu är det femte gången, som han inte tar
avsked av mig", "nu är det tredje gången, som han inte ber
mig gå med på teatern." En man använder aldrig sin
räknekonst på dylika saker. En liten ovänlighet kan väl också
såra honom, men det är, som när en vass krage skaver en
på halsen; ett ögonblicks obehag, en vridning, och allt är glömt.
Mannen har nog känsla, men han har inte minne för
känslor. Det har kvinnan så mycket mer, och det måste hon ha,
det är ju hon, som skall uppehålla kontinuiteten både i
familjen och rent av i mänskligheten. De flesta kvinnor indela sin
tideräkning efter känslor, "det året var den och den så vänlig
mot mig", "då och då var jag så ledsen." Men däremot har
kvinnan så oändligt svårt att fullt leva i nuet, och om det
är sant, att detta är tecken till övercivilisation, så är
kvinnan mer överciviliserad än mannen. Han, friskare, starkare,
med så mycket mer animalisk livsglädje än hon, måste om
och om igen förundra sig och förarga sig över svårigheten
att rycka henne upp för ett ögonblick till en glad eller varm
stämning. Skall hon vara glad, vill hon vara säker och
garanterad, att ingenting ledsamt varken har hänt eller kommer att
hända. Det finnes många kvinnor, som tro sig ha ett mycket
gott hjärta, därför att de ständigt reflektera över känslor och
därför att de lida så ofantligt av sina närmastes föregivna
ovänligheter, men dessa samma kvinnor göra kanske icke på
hela året en handling, vars motiv är en sann känsla för en
annan. Känslan har hos dem gått över till att från en
kraftig, till handling drivande livsprincip bli en sjuklig
ömtålighet; den var en rörelsenerv och har blivit en nerv, som endast
oupphörligt till medvetandet överför förnimmelser av smärta.
Männen ha nog också sin ömtålighet, men den är mera riktad
på andra förhållanden: motgångar i affärer,
ambitionsmissräkningar o. d.
Vilkendera parten har, allt som allt, mer känsla? Ja, det är
23. — Anna Sandström.
353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
