Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ludvig Schrøder.
1836—1908.
För de flesta, som brukat besöka de allmänna nordiska
skolmötena, var Ludvig Schrøder säkerligen en välbekant
företeelse. Den bredaxlade, starka gestalten, det skäggiga stora
huvudet med de underbart djupa ögonen gjorde ett intryck
av hövding eller kanske snarare patriark.
Han såg ut som ett stöd, som både kunde bära mycket pch
hade fått bära mycket i livet, en av dessa pelare, som Gud
Fader ställer just på sådana platser här i världen, där det
frestar på som mest.
Vid skolmötena brukade han alltid hålla något föredrag
om folkhögskolan, dess mål och dess ställning. Han talade
utan alla anspråk på egentlig vältalighet, lugnt och stilla,
men det var, som om i själva verket det stilla utförandet låg en
auktoritet, som fordrade och även fick uppmärksamhet; ja
nästan andaktsfull tystnad. Man kände, att vad den mannen
sade, det kom från hans innersta och inte från läpparna, det
hade han arbetat och känt och lidit sig till. Lidity ty över
honom låg trots den utpräglade kraften ett drag av djupt
svårmod, kanhända ett återsken av patriotens sorg över det
stympade fäderneslandet.
Om skolmötet ägde rum i Köpenhamn, tog Schrøder gärna
en hel flock av bekanta och obekanta med sig till Askov, där
gästfriheten var obegränsad. Här först lärde man riktigt
känna Schrøder, ty han hörde till dessa människor, som
uppenbara sitt väsen i den omgivning de skapat åt sig, långt tydligare
än i ord och åtbörder; På Askov fann man inte blott en stor
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
