Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
disciplin, och när det gällde för barnet att fullgöra ett arbete
eller lyda en tillsägelse, förstod hon sig ej på kompromisser
och undanflykter. Det som var bestämt, måste göras, om det
än skulle kosta både möda och någon gång tårar. När hon
övertog en ny klass, kunde det ibland förspörjas en viss
opposition mot hennes allvarliga fordringar, och någon gång kunde
det nästan arta sig till en kraftmätning mellan henne och
barnen, men det slutade alltid med den starkare viljans seger,
och eleverna lärde sig efter hand att förträffligt trivas i den
atmosfär av väl fyllda plikter, med vilken hon omgav dem.
Och liksom hon förstod den av oss andra ofta bortglömda
konsten att fordra, så förstod hon också att giva. V ar hon
väl nöjd med elevernas ställning till arbetet, så gjorde hon allt
för att intressera dem, gav dem av sitt stora kunskapsförråd, av
sin uppfriskande humor och gav dem dessutom ett hjärtligt,
moderligt deltagande i alla deras angelägenheter, ett deltagande,
som följde dem livet igenom.
Gustafva Hjelmerus tog mycket verksam del i stiftandet och
organiserandet av "Anna Sandströms seminarium", och som
styrelseledamot kvarstod hon hela tidén vid ledningen av denna
anstalt. Hon, som hade en så rik pedagogisk erfarenhet och
en så ovanligt stor beläsenhet i sina ämnen, fann i
undervisningen på seminariet ett verksamhetsområde, som alldeles
särskilt väl passade henne. Många gånger uttryckte hon sin glädje
över att ha fått pröva detta nya slag av arbete och menade,
att ombytet hade låtit henne behålla arbetskraft och
arbetsglädje mycket längre, än annars skulle ha varit fallet.
Sorg och sjukdom i hemmet under de senare åren bröt
hennes fysiska kraft, men kunde ej kväva det kraftiga själslivet.
Alltjämt var hon lika intresserad för människor, för
uppgifter och problem, för böcker och idéer, alltid intensiv och
livaktig. Med rörande trofasthet höll hon, oaktat sin tilltagande
kroppsliga svaghet, fast vid arbetet, där hon visste, att
hennes plats var hart när omöjlig att fylla. När dödsbudet kom
sistlidne 7 oktober1 — hastigare än någon hade tänkt — hade
vilan och overksamheten ännu icke varat ett år.
1 1909.
375
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
