Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Lynde blir slagen av fasa.
och hon hade utforskat den längs hela dess slingrande lopp
utmed bäck och över späng, genom furudungar och valv-
gångar av sammanflätade vilda körsbärsgrenar, runt tuvor,
klädda med ormbunkar, och under lönnens och bergaskens
vajande kronor.
Hon hade ingått vänskap med källan nere i dälden —
den där underbart djupa och kalla, kristallklara källan. Den
var infattad inom en kant av slät röd sandsten och hägnades
av stora ormbunkstånd, vilkas blad liknade palmers. Bakom
den förde en timrad spång över bäcken.
Denna spång ledde Annes trippande fötter upp mot en
skogklädd höjd, där ständig skymning rådde under de rak-
stammiga, tätt växande tallarna och granarna. De enda blom-
morna däruppe voro oräkneliga mängder av förtjusande lilje-
konvaljer, dessa den nordamerikanska skogens blygaste och
vänaste blomster, jämte några bleka, luftiga stjärnblommor,
som kunde tagas för vålnader av fjorårets blommor. Fina
spindelvävar glimmade likt silvertrådar mellan träden, och tal-
larnas grenar och kottar tycktes vänligt tissla och tassla med
varandra.
Alla dessa förtjusande upptäcktsfärder gjordes under de
stunder, dä hon fick ledigt för att leka, och vid hemkomsten
talade hon Matthew och Marilla öronen fulla med allt vad
hon »hittat». Inte som om Matthew beklagade sig - långt
ifrån; han lyssnade utan ord, men med ett belåtet leende över
sitt ansikte. Marilla lät »struntpratet» ha sin gång - tills
hon fann, att hon höll på att bli alltför intresserad därav. Då
dämde hon alltid för Annes talflöden genom att utan krus
bedja henne hålla munnen.
Anne var ute i köksträdgården, dä fru Rachel anlände.
Hon kom makligt spatserande i sin egen behagliga takt ge-
nom det saftiga gräset, vars blomvippor vajade i den röda af-
tonsolen. Den goda frun fick nu ett ypperligt tillfälle att
- 71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
