Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Lynde blir slagen av fasa.
hon förläget strax innanför dörren. Säkert är, att hon tog
sig något underlig ut i den korta och snäva hemvävda klän-
ningen, som hon haft med sig från barnhemmet och under
vilken de smala benen stucko fram och föreföllo onaturligt
långa. Fräknarna voro talrikare och mera i ögonen fallande
än någonsin; vinden hade rufsat till det obetäckta håret, så
att det stod i alla väderstreck, och det hade aldrig lyst gran-
nare rött än i denna stund.
— Nå, inte ha de tagit dig för ditt fagra utseendes
skull, det är visst och sant, utlät sig fru Rachel med känsla
och övertygelse. Hon var en av dessa intagande och popu-
lära människor, som sätta en stolthet uti att ulan fruktan eller
hänsyn alltid säga ut sin mening. — Det var mig en ryslig
unge att vara mager! Kom hit, så jag får titta på dig! Du
min skapare, har man nånsin sett sådana fräknar!Och ett
hår så rött att det svider i ögonen att se på det! Hör du
inte, unge, kom hit!
Anne kom, men ej precist på det sätt fru Rachel väntat.
Med ett enda språng var hon på andra sidan av köksgolvet
och stod framför fru Rachel med ett av vrede blossande an-
sikte och darrande läppar. Hela den tunna lilla gestalten
skälvde från huvud till fot.
— Jag hatar er — ni är otäck och elak! skrek hon med
halvkvävd röst och stampade med foten i golvet. — Hur vå-
gar ni kalla mig mager och ful? Inte kan jag rå för det?
Hur vågar ni tala om mina fräknar och mitt röda här? Ni är
ohövlig och utan alla slags finare känslor!
— Anne! utbrast Marilla helt bestört.
Men Anne stod kvar med högburet huvud och de flam-
mande ögonen fästa på fru Rachel. Hennes händer voro
knutna, och från henne utgick liksom en atmosfär av lidelse-
full förbittring.
— Hur vågar ni komma och säga sådana saker till mig?
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
