Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En storm i ett vattenglas.
- Jag tycker nog, att Gilbert Blythe ser bra ut, för-
trodde Anne Diana. - Men han är fasligt påflugen. Det är
då inte fint att blinka åt en flicka, som man alls inte känner.
Men det var ej förrän frampå eftermiddagen, som det
började ske större händelser.
Herr Phillips satt borta i en vrå och hjälpte Prissy An-
drews med en tysk verbalform, och resten av eleverna gjorde
ungefär vad som föll dem in, mumsade på äppelkart, viskade,
ritade gubbar på sina griffeltavlor och körde beklagansvärda
gräshoppor, ordentligt selade med segelgarnståtar, fram och
åter på pulpeternas skivor. Gilbert Blythe satt och försökte
förmå Anne Shirley att titta på honom, vilket fullständigt miss-
lyckades, ty Anne Shirley var i denna stund totalt glömsk ej
blott av Gilbert Blythes tillvaro, utan av varenda annan lär-
junges i Avonleas skola. Hon kom ej ens ihåg själva skolan,
utan satt med hakan stödd mot handen och ögonen fästa på
den lilla blåa skymt av Mörka, speglande vågen, som man
uppfångade från hennes fönster. Hon befann sig långt borta
i ett färgskimrande drömland och hörde och såg ingenting
utom sina egna underbara syner.
Gilbert Blythe var ej van att göra sig omak för att en
flicka skulle titta på honom och han se’n ej skulle ha någon-
ting för besväret. Hon skulle se på honom, den där rödhå-
riga flickan Shirley med den lilla spetsiga hakan och de stora
ögonen, som inte voro lika någon annan flickas ögon i hela
Avonlea.
Gilbert sträckte sig tvärs över gången mellan pulpeterna,
nappade till sig ändan av Annes långa röda fläta, höll ut den
en armslängd från sig och väste med en genomträngande
viskning:
— Det brinner! Det brinner!
Då gav Anne honom en blick, och det en som kändes.
Hon gjorde mer än så. Hon störtade upp, och alla
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
