- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
132

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En storm i ett vattenglas.
ganska svårt att få bukt därmed och beslöt klokt nog att tills
vidare låta udda vara jämnt.
- Jag ska kila ned och tala med Rachel ett tag om
detta, tänkte hon. — Det tjänar ingenting till att resonnera
med ’ Anne just nu. Hon är ledsen och upprörd, och det
anar mig, att hon kan vara fruktansvärt envis, om hon sätter
den sidan till... Men så vitt jag kan förstå, har herr Phillips
burit sig rätt omdömeslöst åt. Fast aldrig skulle det duga .
att säga& så åt henne... Nu ska jag språka i ämnet en liten
stund med Rachel. Hon har haft tio barn i skolan, så hon
bör väl ha någon erfarenhet. Hon lär för resten ha fått reda
på hela historien vid det här laget.
Marilla fann fru Lynde stickande på sitt vaggtäcke lika
flitigt och gladlynt som vanligt.
— Jag förmodar du anar mitt ärende, sade hon en liten
smula förläget.
Fru Rachel nickade.
— Det gäller väl bråket, som Anne ställt till i skolan,
kan jag tro, sade hon. - Tillie Boulter var på väg hem och
berättade alltihop för mig.
— Jag vet mig ingen levande råd, sade Marilla. — Hon
säger, att hon går inte tillbaka till skolan. Jag har aldrig sett
en unge med så’n självkänsla. Men jag har väntat mig obe-
hag, alltsedan hon begynte skolan. Jag förstod, att den här
lugna ostördheten inte kunde räcka länge. Hon är så ovan-
ligt känslig och överspänd till sin natur. Vad tycker du jag
bör göra, Rachel?
— Ja, efter du ber mig om råd, Marilla, sade fru Lynde
älskvärt — fru Lynde visste ingenting bättre än att bli tagen
till råds — så skulle jag i ditt ställe för en gångs skull låta
henne få sin vilja fram; det skulle jag. Min tro är, att Phil-
lips bar sig illa åt. Men det skulle vara högst oklokt att
erkänna det inför barnen, det fattar du nog. Och i går var
132

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free