- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
171

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En konsert, en katastrof och en bekännelse.
huvudet fullt med en massa strunt, så hon kommer ur jämn-
vikten i en hel vecka. Jag vet bäst hur hon är funtad och
hur mycket hon tål, Matthew.
— Jag tycker, att du borde låta Anne gå, upprepade
Matthew i samma bestämda ton.
Att ge skäl för en åsikt var icke hans starka sida, men
väl att envist hålla fast vid den. Marilla suckade med hopp-
lös min och försjönk i tystnad.
Morgonen därpå, när Anne höll på att diska frukosttall-
rikarna, stannade Matthew på sin väg ut till ladan för att åter
säga till sin syster:
— Jag tycker, att du borde låta Anne få gå, Marilla.
Hans systers ansikte sade i ett par sekunder saker, som
kanske ej böra klädas i ord. Hon föll därefter till föga för
det oundvikliga och yttrade i vass ton:
— Hon ska väl det då, eftersom du inte tycks ge dig
till tåls annars.
Anne kom utrusande ur det lilla diskrummet med den
drypande disktrasan i handen.
— O, Marilla, Marilla, säg det en gång till!
— Ahnej, vet du vad, en gång är mer än tillräckligt.
Det här är Matthews verk, och jag tvår mina händer. Om
du får lunginflammation för att du sover i en främmande säng
och kommer ut ur den där heta salen mitt i natten, så skyll
inte på mig, skyll på Matthew! Men är du alldeles från vet-
tet, Anne, som står här och låter diskvattnet drypa i långa
floder på golvet! Aldrig har jag sett en sådan slarva!
— Ack, jag vet nog, att jag ofta bär mig rysligt illa åt,
sade Anne ångerfullt. — Jag fumlar och drumiar och gör allt
vad galet är.. . Jag ska ta in litet sand och skura av fläc-
karna, innan jag går i skolan. O, Marilla, jag hade så fäst
mitt hjärta vid den konserten ... Jag har aldrig varit på nå-
gon konsert i hela mitt liv, och när de andra flickorna tala
171

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free