Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matthew gör en upptäckt.
sy- Jag ska ta till den sådan, att den passar min brorsdotter,
Jenny Gillis, för hon och Anne äro på en prick lika till
figuren.
- Ja, det var ju alldeles fasligt vänligt, sade Matthew.
— Men nu var det som så - ja, jag vet inte — men det
skulle vara roligt, om . . . Hm, de måtte visst göra ärmarna
litet olika nu mot förr i världen . . . Om det inte vore alt be-
gära för mycket - ginge det an att få dem gjorda på det
nya sättet?
- Aha, med puffar! Jo jo men! Ni behöver inte vara
ängslig, Matthew. Jag ska sy dem efter allra sista modet,
lovade den snälla fru Lynde.
Till sig själv sade hon, sedan Matthew gått:
- Det ska bli riktigt roligt att se den där stackars ungen
för en gångs skull bära en snygg klänning. Så som Marilla
klär henne, ser hon absolut löjlig ut; det är inte tu tal om
det, och jag har väl tio gånger haft pä tungan att säga henne
det. Men jag har hållit min mun, för jag ser nog, att Marilla
inte vill ha några råd, och att hon inbillar sig, att hon vet
mera om barnauppfostran än jag, fastän hon aldrig haft vare
sig man eller ungar. . . Jag förmodar, att det är hennes me-
ning att fostra Anne till ödmjukhet därigenom att hon ger
henne sä fula kläder, men troligare är, att hon väcker avund
och missnöje i hennes sinne. Jag är övertygad om, att flic-
kan måste känna skillnaden mellan de kläder, hon bär, och
kamraternas. Och tänk, att gamle Matthew gått och givit akt
därpå!... Den mannen tycks nu vakna upp efter att ha sovit
i sextio år.
Under de båda veckor, som nu följde, förstod Marilla,
att brodern hade någonting särskilt i sinnet, men vad det var,
förmådde hon ej utgrunda förrän på julafton, då fru Lynde
infann sig för att avlämna klänningen. Marilla höll på det
hela taget utmärkt god min, fastän det är antagligt, att hon
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
