- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
284

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Namnlistan.
allra överst på en kolumn, som upptog tvåhundra andra namn!
Detta ögonblick var värt att uppleva!
— Ja, nu kan du vara glad, Anne, pustade Diana, som
omsider hämtat sig så pass, att hon kunde sätta sig upp och
tala, medan Anne, helt »tagen» och med ögon, som strålade
som stjärnor, ännu ej sagt ett ord. — Pappa hade tidningen
med sig hem från Bright River för inte tio minuter sedan;
dit kom den med kvällståget, men på posten kommer den
inte hit förrän i morgon bittida, och så fort jag såg namn-
listan, nappade jag tidningen och rusade hit. Ni ha gått ige-
nom allihop, Moody Spurgeon med, fastän han har fått villkor
i historia. Josie kom in med knapp nöd, men hon sätter nog
näsan i vädret lika mycket för det. O, vad fröken Stacy ska
bli förtjust! Anne, hur känns det att se sitt namn i tryck så
där allra överst på en lång förteckning? Om det vore jag,
skulle jag bli tokig av fröjd — men du, du är ju lugn som
en filbunke.
— Du må tro, att inom mig är det rörelse, sade Anne.
— Jag skulle vilja säga hundra saker, men jag hittar inga
ord .. . Aldrig har jag ens drömt om detta — jo, för resten,
en enda gång! En enda gång lät jag den tanken slippa fram:
»om du ändå bleve numro ett!» — men jag körde bort den
genast, för det var ju så förmätet att föreställa sig, att man
skulle kunna bli den främsta av alla sökande på ön. Diana,
följ med, så springa vi ut på klöverängen och tala om det
för Matthew. Se’n gå vi ut tillsamman och berätta de glada
nyheterna för de andra.
De skyndade bort till ängen bakom ladan, där Matthew
gick och vände på höet, och slumpen gjorde, att fru Lynde
stod och språkade med Marilla över staketet.
— Matthew lille! ropade Anne! — Jag har gått igenom,
och jag står allra först på listan. Jag är inte högfärdig, men
jag är tacksam!
- 284

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free