Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den långa vintern.
Efter julferierna avstodo Avonlea-eleverna från sina regel-
bundna fredagsbesök i hemmen och började plugga på rama
allvaret. Begåvning och flit eller deras motsatser hade nu
hunnit göra sig gällande, och i de olika klasserna visste
man något så när, vad var och en »gick för». Även vissa
andra fakta voro allmänt erkända. Deras antal, som tävlade
om guldmedaljen, hade i själva verket krympt samman till tre,
Oilbert Blythe, Anne Shirley och Lewis Wilson. Vad stipen-
diet beträffar, troddes sex elever kunna ifrågakomma till detta.
Bronsmedaljen för matematik ansågs redan så gott som vun-
nen av en tjock och lustig liten pojke från en avlägsen lands-
ort, med kupig panna och lappad rock.
Anne arbetade nitiskt och ihärdigt. Hennes hemliga
strävan att segra över Gilbert var lika oförtruten som någon-
sin i skolan hemma i Avonlea, ehuru just ingen annan i klas-
sen hade reda därpå. Men hur det var, hade bevekelsegrun-
den för denna lust att övertrumfa kamraten blivit en annan.
Anne önskade ej längre vinna någon utmärkelse för att tillfoga
Gilbert en förödmjukelse — hon lockades snarare av den
stolta förhoppningen om en ärlig seger, vunnen över en vär-
dig medtävlare. Det låg en stor tjusning i tanken på en
blivande seger, men hon skulle ej bli över sig given av grä-
melse, om hon icke vann.
Den studerande ungdomen fann emellertid, trots allt
plugg, även tillfällen till förströelse. Anne tillbragte många
av sina lediga stunder i fröken Barrys villa; hon gick i kyr-
kan med tant Josephine och åt vanligen sina söndagsmidda-
gar hos henne. Tant Josephine höll på att åldras, det sade
hon själv; men hennes svarta ögon voro lika pigga som förr,
och talförheten hade ingalunda försämrats. Skarp i sina om-
dömen var hon, men Anne fortfor alltjämt att stå mycket väl
hos den kritiska gamla damen.
— Den där Anne-flickan bara växer till sig och vinner
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
