Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
jag för tjänstefolkets skull behöll contenan-
cen. Midt under denna naturens revolte steg
Gösta in i rummet, ingen hade hört honom
åka upp för allén, ingen hade sett honom
komma in i huset. När han därför trädde in,
gjorde det verkligen en viss éclat, en hemsk
impression. Allt nog han stod der med håret
fastklibbadt vid pannan, hans händer skälfde
och han var orimligt blek. Med en onaturlig
raugue stämma frågade han efter Villelmine;
någon — jag förmodar hans laquai — måtte ha
underrättat honom om hvad som händt. Jag
sade honom hela sanningen. Han blef icke
ond, han tycktes icke yvyredgas, han svarade
intet, vände endast om på klacken och i den
orkan, som rasade der ute, midt bland ljung-
eldarne åkte han i carriére från gården. I en
vecka hörde jag intet af honom. Ack denna
vecka! Jag stängde mig in i min boudoir och
gret mig till utmattning, till maktlöshet; gret,
så att jag föll i ett ohyggligt krampaktigt
skratt, men detta skratt väckte mig till sans,
en grefvinna Feychting vet, hvad hon är sig
själf skyldig. Ljudet af detta skratt gaf mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
