Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
gulnade bref. Jag har själf gjort mig den
frågan, hvarför jag: manas att skrifva dessa
rader till dig. Vore det icke bättre att en-
gång död vara det fullkomligt, vara så för-
gäten som de längesedan döda det äro. Hvar-
för i det lysande, solljusa lifvet komma med
skuggan af en graf. Hvarför inblanda i en
adertonårings fröjd sorgens bittra ört? Är det
af egoism, för att än engång, många år ef-
ter sin död lefva upp, om ock blott i min-
net, för att skaka på dörrarna till lifvets fest-
lokal och högt öfver dess jubel och glädje
ropa: också jag har lefvat; hvad I ären, det
har jag varit, hvad jag är, det skolen i blifva?
Nej, mitt älskade barn, så simpel är icke
min bevekelsegrund att tala med dig på en
så vigtig dag som denna. Jag har verkligen
något att säga dig ännu tio år efter min död.
Tio år — det synes dig vara en lång tidrymd.
Ack, anlete mot anlete med evigheten äro tio
år ett intet. Jag har en bön till dig, en bön
om förlåtelse, förlåtelse för din moder. Jag
har, drifven af oroliga tankar, förestält mig
dig som fullvuxen. Huru skall han uppfatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
