- Project Runeberg -  Anor och Ungdom. Två berättelser /
123

(1891) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123
man sig tappert, när han sjöng och spelte,
hvilket icke hindrade qvickhufvudena att itid
och otid göra sig lustiga öfver honom. När
Malm omsider märkte detta, slog han, som
enfaldiga människor ofta pläga göra, tvärt om,
svor och bedyrade, att hans son, ty han hade
gift sig och hade en son, icke skulle se ett
piano, icke röra vid färg och penslar, han
skulle bli en praktisk man. Erik Malm hade
dock knappast hunnit den grad af mognad,
att hans anlag gåfvo sig tillkänna, innan det
stod klart för enhvar, främst den klarsynta,
begåfvade modern, att konstnärskallet var det,
dit han som far och farfar drogs med oemot-
ståndlig lust. För att motverka denna hans
böjelse sändes han till kadettkåren. Den mili-
tära dressyren var dock till den grad emot
hans hela själsriktning, hans lynne, att för-
söket alldeles misslyckades. Han måste ta-
gas från Fredrikshamn och blef nu student
samt skulle egna sig åt juridiska studier. Sam-
ma år reste han jämte föräldrarne till vest-
kusten i Sverige, där fadern skulle söka lä-
kareyvård. Vid badorten slöt han sig mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:33:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anorungdom/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free