Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Musiken ljöd där nere, luften blef allt mer
och mer rökig och tjock, mättad af punsch och
spritångor. Alt fere och flere gäster ström-
made till. Långs läktarena ströko spejande
herrar med enkeltjusare inklämda i ögonvrån.
Pratet och hviskningarna brusade som brän-
ningarna vid en hafsstrand. Musiken dansade
fram än i valsens lätta takt, än skarpt ryt-
miskt, i en festlig marsch eller i folkvisans
sorgbundna tonart. Den löste och band känslo-
stämningarna hos dessa hundratal personer, för-
satte dem ur deras vanliga nivå i ett annat,
ett högre andligt plan, gjorde dem vemodiga
och glada, djärfva och tungsinta precist som
kompositören för decennier, kanske sekel kände
det, då tondikten först qvällde fram ur hans
inspirerade inre. Bäst det var ryckte Malm
till, en mörk ronad steg upp i hans ansigte,
hans kinder brände, han reste sig hastigt. Jag
måste gå nu, sade han, jag mår illa. Där ute
ljöd Svabodas paraphras öfver Loreley, den
kunde han icke lida att höra. Den ref upp
allt hvad han genomgått förliden sommar. Med
en intensitet, som var pinande, kommo bilderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
