Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RIBBING.
371
högt torn på Wisingsö, hvaraf han fick namnet
Stenvägg; Hissade sig ned genom fenstret och kom,
fastän han då bröt ena låret af sig, undan till
Jernberien (Dalarne), der Konung Håkan IV:s i Norrige
folk sade sig ihjälslagit honom; Skall likväl kommit
undan samt rest till Skåne, Wenden och Danmark,
der antingen han eller någon annan, som gaf sig ut
för honom, år 1203 blef af Baglarnes parti vald till
Konung i Norrige, och lärer året derpå uti Tönsberg,
i Konung Waldemars af Danmark närvaro, genom
jernbörd (tecken) bevist sitt fäderne; Intog derefter,
genom den orolige Biskop Nilses i Opslo bearbetande
och under täflandet om Kronan med Konung Inge
II, en stor del af Norrige samt plundrade Trondhjem
1206; † 1207 1/1, i Tönsberg och begrafven i S:t
Olafs kyrka derst. Många trodde dock, att denne
s. k. Erling var tvänne särskilda personer, bägge
bedragare, och den sednare son till en ringa man i
Opslo, brukad af Biskop Nils till sina afsigters
befrämjande, det Konung Håkan V, den Gamle, i
Norrige af några gamla Baglar efter hans död skall
fått veta.
Son:
Sigurd Ribbung, f. 1202; Kom ifrån Halland och
blef 1219 af några Baglar vald till Konung i
Norrige; Satte sig då upp emot Konung Håkan V, den
Gode, och antog Konunganamn; Var, jemte sina
anhängare, som kallades Ribbungar, i början lycklig;
Tvangs år 1223 till undergifvenhet och förlikte sig
med Konung Håkan; Bröt åter freden med nämnde
Konung, sedan Erkebiskopen i Norrige på riksdagen
i Bergen öppet sagt, att han hade rättmätig fordran
på Norska Kronan, och hade sitt mesta tillhåll invid
Svenska gränsen i Norrige; Dog 1225 i Opslo.
Son:
Sigvid Ribbing, den Långe; Lefde vid år 1290—
1300. Kallas i Pennigskölds Genealogiska Samling
Svante Ribbinge Langhe till Svanböre, och gissas
hafva varit af de Danske Ribbingar, hvilket äfven
von Stjernman i sin Matrikel förmenar; men von
Dalin i sin Historia, del. 2, kap. 6, § 10, in not.,
säger, att Sigvid Ribbing var son till Sigurd Ribbung,
Erlingsson, och fader till Sigvid Ribbing i Skåne;
Skall uppbyggt Thorstorps kyrka i Mark i
Westergöthland och der ligga begrafven, och hvarest hans
refben skola hänga under taket. Från honom eller
hans arfvingar tyckes det varit, som Konung Eric i
Danmark år 1302 dömde Sevedstorp och Tundersjö
gårdar i Södra Halland, hvilka gårdar Konung
Magnus Smek i Sverige tillade Lunds kapitel. Hans
son Axel Ribbing, som lefde vid år 1350, blef
stamfader för de Danske Ribbingarne.
Son:
Sigvid Ribbing i Skåne; Kallas i Anna Bülows
Underrättelse om gammal slägt Seved Ribbing; Var
en Välboren Herre af Skåne, som lefde 1345, dit
kan kom ifrån Norrige 1335; Omtalas såsom en
sträng och hård man; Anses som stamfader för alla
Ribbingarne i Sverige, och med honom börjar
Peringsköld sina handskrifna stamtaflor öfver Ribbingska
slägten. — Gift med Märta Ulfsdotter (Hjorthufvud),
i hennes 1:a gifte, f. vid år 1320; Var omkring
1353—1363 en sträng Upptukterska för Drottning
Margaretha i dess yngre år; † i Norrige och der
begrafven; dotter af Riddaren och Svea Rikes Råd
samt Lagmannen i Nerike Ulf Gudmarsson
(Hjorthufvud eller Folkunge), till Ulfåsa, som först förde
i vapnet ett hjorthufvud med hals, sedan sitt
möderne eller Folkungevapnet, ett lejon, med Brigitta
Birgersdotter eller Sancta Brita (se Brahe, N:o 1)
samt omgift med Riddaren Knut Algotsson till
Hammarö, af gamla Grip- eller Griphufvudslägten.
Barn:
Peder, à Vapn; Svea Rikes Råd; Var barnlös och
for 1402 med sin fru till den heliga grafven, men
de skola dödt på vägen. Finnes hafva år 1375,
såsom löftesman, ibland andra Riksens Råd bekräftat
en Konung Albrechts Stadga; likaledes år 1376
bemälte Konungs bref till stiften i riket: skall slutligen
gifvit Hamneryd (två gårdar i Ås) samt Flateryds qvarn
i Wadsbo härad, hvilket allt han ärft efter sin
brorsson Arvid Ribbing, till Wadstena kloster, enligt ett
år 1518 skriftligen upptecknadt vittnesmål, som
Arvid Skeff, hvilken varit Ingeborgs, Arvid Ribbings
hustrus Redesven, skall hafva afgifvit Peder
Ribbing kallas af Catharina Knutsdotter (Griphufvud), i
sitt stadfästelsebref för Wadstena kloster, sin broder
(halfbroder). — Gift 1360 med Christina Ulfsdotter;
dotter af Riddaren, Riks-Rådet och Lagmannen Ulfo
Abjörnsson (Sparre, N:o 7), till Tofta, med hans 1:a
fru, Margaretha Sunesdotter (Bååt, N:o 3).
Arvid. Se Tab. 3.
Ingeborg; Lefde 1409.
Bengt; Lefde 1409.
Tab. 3.
Arvid (son af Sigvid Ribbing, Tab. 2), à Vapn;
Lefde år 1390. — Gift 1:o med Ingeborg
Magnusdotter, af gamla Stureätten, i hennes 2:a gifte ; dotter
af Riddaren och Riks-Rådet Magnus Amundsson
(Sture) samt enka efter Ulf Nilsson, à Vapn, af
hvilken hon fick till morgongåfva Hamneryd samt
Sundra gård och qvarn, men med hvilken hon icke hade
barn: — 2:o med Brita Pehrsdotter; dotter af
Riddaren Pehr Sture.
Söner:
Arvid; Drunknade ogift i Upland.
Peder; Svea Rikes Råd. Se Tab. 4.
Tab. 4.
Peder (son af Arvid, Tab. 3); Svea Rikes Råd
samt Lagman öfver Lappmarken. Gjorde 1402 en
piligrimsresa till Jerusalem. — Gift med Märta
Bosdotter, som lefde enka 1427; dotter af Riddaren och
Riks-Rådet Bo Stensson (Natt och Dag, N:o 13) och
Catharina Svensdotter Sture, af en gammal
Holsteinsk ätt.
Barn:
Knut; Svea Rikes Råd. Se Tab. 5.
En Dotter. Gift med Riddaren, Riks-Rådet och
Riks-Amiralen Broder Svensson (Tjurhufvud eller
Somme), som 1436 blef halshuggen i Wadstena.
Peder. Se Tab. 6.
Nils; Lefde 1449.
Tab. 5.
Knut (son af Peder, Tab. 4), till Limmared,
Svansö och Fästerid, alla i Westergöthland; Svea
Rikes Råd samt Lagman i Nerike 1430. — Gift
med Sestride Niclissadotter, som lefde 1417, då hon
med sin man sålde en gård i Skara stad för 140
Svenska penningar men, enl. slägtens uppgift hade
han till fru Kjerstin, som var dotter af Göstaf
Mattsson till Lind i Finland och Tofta, och förde i vapnet
en sexuddig stjerna i blått och rödt falt, med Brita
Pedersdotter (Bååt, N:o 3) och skulle han med henne
haft tolf barn; hon står likväl i genealogien såsom
gift med en annan Knut Pedersson Ribbing.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
