Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En »välmående»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig själv, han kunde nå med blicken — sina fötter hade
han ej sett på de senaste 6—7 åren; magens rundning
skymde bort dem.
Johan Larsson fortsatte granskningen. Peterzohn
hade en isterhaka, som gjorde att löskragen, ehuru den var
av minimalaste höjd, svårliga generade honom. Baktill
välde halsfettet som en valk. För att kunna hålla
balansen måste han gå på klackarne som en havande kvinna.
Han andades tungt och tog ideligen av sig hatten for att
torka bort svetten i pannan och huvudet, som för
ändamålet var maskinklippt, något som ytterligare förde
tanken på gödsvin.
»När man nått vår ålder, d. v. s. passerat de fyrtio,
skall man vara mager», sade Johan Larsson. »Annars är
man inte frisk. Det existerar inga feta hundraåringar.
Min magerhet är mig inte till hinders i något — tvärtom.
Jag arbetar i jordbruket med samma lätthet och
uthållighet som en tjugoåring. På hotellet här bor jag närmast
taket, och jag springer utan svårighet uppför alla fyra
trapporna».
»Tira på dom!» skrattade en stockholmsgrabb till en
sin kamrat, pekande på det ojämna paret representanter
för skapelsens herrar. »Den välmående tycks på pin kiv
ha letat upp den värsta benget, han kunnat få fatt i, för
att man skall kunna se hur mastig han är».
»Inte har jag något men av min fetma», sade
Peterzohn. »Jag njuter av att äta — å, vad det är gott att äta!
— och jag vet också att uppskatta de flytande
gudsgåvorna».
»Kan du ta på dig skorna själv?»
»Man har betjänt, och den skall väl något göra».
De gingo förbi en konsthandels fönster. Där voro en
del sportpris utställda. Ett par av dem utgjordes av
statyetter av unge, välbildade män.
»Har du studerat människokroppens anatomi något?»
sporde Johan Larsson.
»Asch», svarade Peterzohn och kastade en blick på
statyetterna. »Så där se bara outvecklade pojkar ut nu
för tiden. Begreppen ha ändrat sig. I en skönhetstävlan
här i Stockholm mellan dig och mig skulle du inte få var
tjugonde röst».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
