- Project Runeberg -  På besök hos de anspråkslöse : bonden och grönköpingsbon gästa huvudstaden /
52

(1921) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. När de fysiska krafterna spännas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I den grad har staden förslöat deras naturliga instinkter.
Något annat måste till, och det blir då ett utslag av
stadsnervositeten: spelets lidelse. Det är på det sporten lever.
Men med det har den också upphävt det lilla av förnuft,
som fanns i densamma. Vi människor äro, fysiskt sett —
och andligt med förresten — inrättade på lugnt, jämt,
uthålligt arbete. Sporten är den rena motsatsen. Det är
spellidelsen satt i system med liv och hälsa som insats.
Många få lungsot, hjärtfel o. dyl. — fråga
livförsäkringsbolagen, om de ta en sådan degenerationstyp som en
boxare utan ansenligt höjda premier. För andra bli följderna
ej så synbara, men eftersom alla brott mot hälsoläran
straffa sig med naturlagens nödvändighet, få syndarne med
relativt försvagad hälsa och förkortad livslängd sota för
sin okunnighet eller tanklöshet. Vad är varje sportidkare
av betydelse? Jo, en herre — eller dam — som gjort sig
till specialist på någonting: hoppning, kulstötning,
lassokastning eller något annat lika idiotiskt — stundom åka
de skidor och skridskor, simma, segla eller göra något som
till sin natur är klokt, men som genom tävlingsraseriet
blivit tokigt. Alltså: sportidkaren är yrkesman på något.
Han får inte direkt uppträda för betalning; då blir han
’professionell’. I själva verket äro dock många sportsmän
professionella; flertalet av någon betydelse äro
halvprofessionella — det kan alltid döljas på ett eller annat sätt.
F. ö. är ju spellidelsen och utsikten att hastigt bli
berömd, tillfället att göra lustresor med riklig
dagtraktamentsersättning o. s. v. tillräckliga dragningskrafter för
en massa ungdom att göra någon sportgren till biyrke.
Du minns vad jag sade om far min? Tänk vidare på
följande märkvärdiga frukter å samma träd: för att få
Patriotiska sällskapets medalj måste man tjäna troget i tjugofem
år, och den har ändå inte något anseende; tvärtom att ta
emot den betyder att man är piga, dräng eller
industriarbetare. För att få en medalj av högre värde kräves
något så oerhört, att det är blott ett ytterligt fåtal, som
kunna få den. Och får man en sådan, sker det i sådan
form, att detta ytterligare framhäver huru anspråkslös
belöningen är och alltså huru ringa man värdesätter den
gärning, som man avser att utmärka. Jag mins huru en
norrlandsbonde på egen kostnad byggde en två mil lång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:26:51 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ansprak/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free