Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Storstadens intelligensmätare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Veckoblad förstår ingenting av detta — han förstår inte
ens att hålla käften, utan trampar gladeligen på och ger
oss tillfälle att skratta åt hans okunnighet och okultiverade
smak. . . . Låt oss kasta en blick ut genom ert
kontorsfönster på de närmaste fyra husen. Vad kan man säga
om det mitt emot?»
»Att det är en av de otaliga kvarlevorna från den
stadsarkitekturens förfallotid, då man levde på Grekland».
»Och att ingenting kan passa mindre till
hyreskasärn?»
»Erkännes».
»Nå, det i morisk stil bredvid?»
»Att det är vackert, men hör ej hemma i vårt klimat».
»Och det tredje härifrån?»
»Det är ju bara falskhet. Cement i stället för
kalksten, murbruk i stället för sandsten, oljemålning i stället
för porfyr».
»Om krokanen där behöver jag väl ej yttra mig?»
»Nej, det är överflödigt».
»Och helhetsintrycket av gatan?»
»Det finns tyvärr ej något sådant. Husen stå och
örfila upp varandra».
»Om vi då skulle stiga in i de fyra husen! Hur är
det då med soldatstugan? Där drives skomakeri — av
en sonson till grundläggaren. Traditioner, solidaritet! —
Finnens hus äges av en pensionerad postman från
Stockholm. Han ville ha ro på gamla dagar. Ni skulle se den
till huset hörande trädgården! Det är en sannskyldig
paradisets lustgård. Samtliga de här avbildade fyra husen
ha trädgårdar mot ån. Bohusstugan äges av en gammal
fru, som driver den i södra delen av huset inrymda
diversehandeln, där det säljes så skilda saker som
kortvaror, kaffe och tidningar — precis som på Söder i
Stockholm, fastän okunnigheten i Grönköpings Veckoblad tror,
att det är unikt för småstäderna. Den där frun blev änka,
då mannen i sorgen över att ha blivit ruinerad på borgen
— hjälpsamhet alltså — begick självmord. De övriga
köpmännen i staden hulpo henne att behålla affären. Hon
arbetade outtröttligt. Det gick sakta framåt. En dag
ägde hon åter det älskade hemmet. Vet ni vad hon då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
