Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. De som göra leksaker åt de stora barnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johan Larsson och Bärge uppsökte, enligt
överenskommelse, Peterzohn i hans hem en stund före teaterdags.
Sedan han talat en stund om sig själv och sitt onda
— varom han skulle få närmare besked efter att
blod- och urinprov undersökts — frågade han:
»Nå, hurudan funno ni utställningen?»
»I mina ögon var det mest ointressant», svarade
Johan Larsson. »En del av tavlorna voro alldeles befängda
ifråga om form som färg. Somliga sågo ut som småbarn
skulle ha målat dem, andra som om målarne inte voro
riktigt kloka. Vad var det vår ciceron kallade de värsta
färgsudderierna?»
»Futurism och kubism», svarade Bärge. »Futurismen
skall ju ha skapats av en absintslav».
»Det tycker jag också är fånigt», erkände Peterzohn.
»Men det är inte så gott att vara målare. De måste
hitta på nyheter ideligen. Och de, som inte ha förmågan
att komma med något talangfullt, få slå sig på det
rosenrasande».
»Emellertid behandlas även dessa med stort allvar i
aftontidningarna», upplyste Bärge.
»Jag har inte sett dem än», sade Peterzohn med
något av en suck. »Nå, de bra tavlorna, då?»
»Jag fäste mig egentligen mest vid landskapen», sade
Johan Larsson. »Men i de flesta av dem var det något,
som röjde hur flyktig målarens bekantskap med ämnet
var. En plöjare hade tömmarne i galen hand. En
mjölkerska satt på tokig sida. En gärdesgård saknade hank,
och gärdslet svävade alltså fritt i luften, gladeliga
sättande sig över den på alla sätt fjäskande tyngdlagen.
Naturligen får den, som har öga för dylika
felaktigheter, ett visst misstroende till det hela, och det mesta
av vad jag såg bara stärkte detta misstroende.
Tavlorna voro oftast målade av stadsbor, som ej kände till
landet, utan sett det flyktigt på besök. Men tavlorna skulle
ses av stadsbor och beskrivas av stadsbor, som sett ännu
mindre av landet, och därför kunde de bli berömda».
»Sade du det där åt målaren?»
»Nej, men nog lät jag honom förstå, att jag inte tyckte
att allt var riktigt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
