- Project Runeberg -  På besök hos de anspråkslöse : bonden och grönköpingsbon gästa huvudstaden /
70

(1921) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. »Pappersskogen»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dakaponummer. Hon kan vara glömd i övermorgon och likaså
den revykuplett, hon föredrog. Men flickan hörde till
dem, som leka för oss, och ingenting är tacksammare.
Är hon nu en ej alltför överdriven intelligens, så tror hon
helt naturligt, att hon är något långt mer betydande än
föredragshållaren och att utförandet av den inlärda
slagdängan för dagen är något märkvärdigare än
föredraget, som f. ö. var författat av föreläsaren själv.
Tidningarnas recensioner, intervjuer och teaterskvaller är ju
också ägnat att stiga teaterfolket åt huvudet. Komma
sådana på gästspel till utlandet och hyllas som
representanter för sin nation, ta de åt sig bifallet som en uteslutande
personlig hyllning åt dem. Och så bli de ytterligare
inskränkta — deras yrke är personlighetshämmande nog i
sig självt. Tänk att ha till yrke att agera, att vara någon
annan! En amatörskådespelare är något uppfriskande.
Han kommer från det levande livet med skarpa intryck.
Skådespelaren har förställning till yrke. I det fallet är
landsortsskådespelaren ofta mycket bättre; han har sett sig
omkring mera än huvudstadsskådespelaren. Skådespelaren
är så van att posera, att han i sällskapslivet fortfar att vara
teaterfiguren, krävande bifall. Inte rör man sig i verkliga
livet på det sätt som på teaterrecensentspråket benämnes
scenisk rutin. Inte talar man i verkligheten som på
teatern, där allt måste chargeras. Teatern i all ära, men gör
den ej till något mer än den är: ett populärt nöje, som
är bra, om pjäsen är god och utförandet gott.
Teaterfolket i all ära, men det är naturligtvis inte ett smul
konstigare att inlära en roll och spela den än att tillreda en
middag, sy en klänning o. s. v. . . . . Ja, nu ha Johan
Larsson och jag deklarerat bondlandets och Grönköpings
begrepp om teatern. Det var väl grosshandlare
Peterzohns mening med att göra oss den äran. Vi ha
predikat så att herrarne ha sluppit att fråga. Vi äro båda
färdiga, och herrarne kunna nu upptaga sin egen
behandling av pjäsen och spelet».

»Jag skall åtminstone ge mitt erkännande åt den sista
snärten», sade Peterzohn. »Vi kunna aldrig njuta riktigt
på teatern. Vi skola sitta med ögon och öron på skaft
för att iakttaga hurudan pjäsen är och huru
skådespelarne göra den. Vi unna oss inte ens att ha roligt».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:26:51 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ansprak/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free