- Project Runeberg -  På besök hos de anspråkslöse : bonden och grönköpingsbon gästa huvudstaden /
74

(1921) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Blanksmörjefabrikantens analogier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»För oss fabrikanter är det av vikt att få
utställningspris: medaljer, diplom. Ett sådant garanterar ofta
herravälde i konkurrensen. Nu är det inte sagt, att den
blanksmörjan, som bäst förtjänar det, får guldmedalj. Dennas
förvärvande beror på många omständigheter — relationer,
middagar, brorskålar och åtskilligt annat smått och gott:
delägarskap i andra firmor, kundskap på vissa håll, och
det är knappast andra än de stora fabrikanterna, som kunna
nå dit hän. Ni ha ju litterära pris. Om en författare blir
tilldelad ett sådant, får han väl anses vara på det torra,
och förläggarens vinst är väl då säker?»

»Jo».

»Och alltså måste förläggaren skaffa författaren den där
utmärkelsen. . . . Han får naturligtvis gå grannlaga till
väga, så att han ej utmanar opinionen eller de
prisförlänande. Men bådadera tåla ganska mycket».

»Ja, det skall Gud veta», betygade Bärge. »Men nu
är fabrikören också inne på den grundväsentliga skillnaden
mellan blanksmörjan och böckerna. En kompositör av
blanksmörjerecept gör inte anspråk på att betraktas som
övermänniska, ehuru hans recept kan betyda miljoner i
nationalvinst för landet både genom att skorna bli
hållbarare och deras bärare skyddade för väta om fötterna,
alltså för förkylningar. Han gör nyttigheter och får finna
sig i den behandling en sådan är dömd att röna av
publikum. Men författaren hör till dem, vilka göra
leksaker åt de stora barnen. Han är alltså predestinerad till
publikums bevågenhet, som kommer honom till del i
samma mån han når massan. Nu är det ju med böckerna —
och framför allt förströelseläsningslitteraturen — som hr
Peterzohn nyligen sade om tavlorna: de äro ett andligt
kommunikationsmedel. Författaren får socialt anseende
i en helt annan grad än blanksmörjeuppfinnaren, och det
är förläggaren angeläget att se till, att författarens
anseende ideligen växer. Kan förläggaren nu få publikum att
tro, att författaren ifråga är ett snille — ja, då kan han
göra en förmögenhet på en enda bok. Nu vill varje
förläggare självfallet tjäna pengar på sina förlag, och så
måste varje författare göras till ett snille. Går det ej
att få honom till en av de större profeterna, gäller det
att åtminstone få honom till en av de mindre».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:26:51 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ansprak/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free