Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 10: 1 HUN VERSER.
313
Fonetisk transscription: knubha led1 rœisa stœinpensa
œftin2 Golœif brodur sinn. Hann andadis austr at J>ikum3-
Öfversättning: knubha lät resa denna sten efter
G6-iœifr sin broder. Han dog österut vid |*ikum.
Möjligen är den sista meningen i metrisk form:
Han andadis C 3 [D 2]
austr at pikum Al
Prof. Bugge yttrar till denna inskrift: »lif*. Jfr lij^u
paa Habblingbo-Stenen, Götland, efter Stephens II, 708 f.7
men anderledes L. 1575, Säve Nr 148. I L. 510, livor
B. har hiftaR, har D. II, 151 x iftaR. Jfr hifiR L. 171.
haft paa Falster-Stenen (Steph. II, 730) og haftir paa
Egersund-Stenen i Norge viser, at det er muligt at
op-fatte h i hiftiR anderledes end som Tegn for a. kulaif
kan være Gullœif for Gudlœif, neppe Gunnlœif.
Förste Navn knubha er sandsynlig det samme
Mands-navn Gnüpa {Fms. I, 116, hos Widukind Chnuba), der
blev baaret af en dansk Konge, som blev döbt Aar 934.
Denne Danske Konges Navn er nylig paavist i Genitiv
knubu paa to slesvigske Runestene, se R. V. Liliencron
og Handelmann i Kieler Zeitung 1887, 15 August Abends?
137. l Sammanhanget och analogien med de flesta runinskrifter visar
att li|> måste vara pt. af låta. Någon form med utljudande -Ö af
detta pt. är mig eljes ej bekant, men väl tänkbar och till sin
uppkomst lätt förklarlig. Då verbet låta uti satssammanhanget ofta
brukades obetonadt, hvarom vokalisationen i d. lade och lata i Gustaf I:s
bibel (se Södervall, Hiifvudepokerna s. 81), jemförda med nsv. låta,
bära vittne, måste dess t falla under regeln för öfvergången t > 6 i
obetonad stafvelse, se Noreen, Altisl. u. anoriv. gr. § 188, och Rydqv.
IV, 294. Ett fall ur runor af denna ljudlag är mukif> L. 391.
2 Kanske aiftR såsom L. 1090 (W. 4) med h = a.
3 Dybeck förmodar felristning för krikum, hvilket antagande
gåfve en antaglig tolkning. Då inga stödjepunkter finnas för
bestämmande af nom. till formen f>ikum, har jag äfven i öfvers, bibehållit
dativformen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
