Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 THEODOR HJELMQVIST. ATS 12: 1
eller Konungs skuggsjá, ett arbete, lika utmärkt för den
noggranna kännedom af den nordiska naturen, hvilken der
framträder, som för den sannt poetiska fläkt, hvilken
besjälar dess uppfattning och teckning af densamma.
Konungaspegeln, hvilken förskrifver sig från första hälften af
trettonde århundradet (somliga flytta dess författande
tillbaka till det tolfte århundradets sista decennium), är
författad af en man, som stod på höjden af sin tids
bildning och tyckes ha varit väl bevandrad i den samtida
latinska literaturen1. Ehuru, så vidt jag vet, ingen direkt
förebild för hans »platoniserande» naturmyther påvisats, röja
de samma förkärlek för allegorisk framställning, som så ofta
möter oss i den latinska medeltidsliteraturen. De behandla
hufvudsakligen vindarne, hvilka framställas såsom
höfdingar2, som ingå stillestånd och bryta detsamma. Redan
i Vçluspá framträda vindarne personifierade, då det
såsom ett af tecknen till Ragnaröks annalkande nämnes,
att alla väder blifva vreda i högen3. De spela dock ingen
framstående roll i den nordiska mythologien, sådan den
nu föreligger, ehuru tvifvelsutan åtskilliga mythgestalter
ursprungligen uppfattats såsom vinddemoner eller herskare
öfver vädret. I Speculum regale förtäljes det utförligt,
huru först dagen vid vårens inbrott lyfter upp
östanvindens silfverglänsande ögonbryn och blida anlete;
derpå blir östan vinden (ej blott sjelfva vinden, utan äfven
himmelsstrecket) krönt med den gyllene solen, pryder sig
i all sin glädjebonad, uppmanar sina grannar på begge
sidor att vara glada och lemna vintersorgerna. Framför
allt sänder han skinande strålar till vestanvinden för att
uppmana denne att, då aftonen inbrutit, hölja sig i en
liknande skrud. Då dagen längre framskridit, är det
sydostvinden, som med varma strålar sänder ett gladt bud-
1 Se Rosenberg, Nordboernes Aandsliv II s. 611 ff.
2 Se Kristianiaupplagan s. 10 ff., Brenners upplaga s. 15 ff.
3 Vedr qll válynd, strof 44.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
