Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 KOBERT LARSSON. ATS 12: 2
{bygpa skœl 181. 16), swerÖ 29. 13, 50. 5, swerþ 144. 17
(swœrþ 161. 5), werkum 49. 8 (œ 5 gånger, förutom
sammansättningar af substantivet och värbet 16 gånger),
wesgøtœ, g. pl. 47. 6, Wesgøtœ, n. pl. 47. 16, ’westmanna,
g. pl. 47. 6, westmœn, n. pl. 47. 18 (jfr. wœstœn 173. 21).
Af förteckningen framgår, att ^-vokalen i synnerhet
förekommer i handskriftens förra del. Det har måhända
varit så, att originalet ofta (i vissa ställningar?) användt
<?-typen, och att skrifvaren af denna handskrift på grund
af sitt uttal föranledts att i allmänhet — i handskriftens
senare del, der han fullt stadgat sitt skrifsätt, så godt
som alltid — insätta œ för originalets e. Derpå tyder
beteckningen i part. ’med’, som på de 109 första sidorna
nästan alltid skrifves med e (med œ endast 10 gånger,
förkortadt 9 gånger), men som sedermera endast 3 gånger
(113. 12, 116. il, 117. i) visar denna vokal, i det derefter
den förkortade skrifningen, som förut blott förekom
undantagsvis, ända till lagens slut utgör den vanliga
beteckningen, dock omväxlande med 30 gånger utskrifvet mœþ.
I åtskilliga af de nämda fallen kan naturligtvis skrifningen
med e, vare sig den tillhör originalet eller är en
beteckning för afskrifvarens uttal, antas bero på syntaktiskt mindre
betonad ställning, jfr Kock, Fornsvensk ljudlära s. 535,
Bråte, Äldre Vestmannalagens ljudlära s. 7. Så är e att
förklara i mep, med, med, mellin, mellum. Likaså kan e
i wesgøtœ, ivestmœn, om den senare sammansättningsleden
haft hufvudtonvikten, förklaras från ställningen i mindre
betonad stafvelse. Om räkneordet sex jfr Bråte a. a. s. 7
och 79. Den alltid återkommande skrifningen med e i detta
ord synes tyda på något från nysv. afvikande sätt i fråga
om räkneordens betoning. Ordet förekommer dock här
endast i handskriftens förra del, sist 87. 22. Påfallande är,
att former af vb. ’skara’ så ofta (8 gånger, hvaraf 6 gånger
efter s. 100) förekommer med e. Kanske den föregående
palatala konsonanten utöfvat något inflytande. Förklä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
