Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 12: 2 SÖDERMANNALAGENS LJUDLÄRA. 71
orlofwe 57.13, lute 62. i, 121. 8, twalyte 54.17, 171.16, twå
lyte 58.10 (lyti 32. 3, 134. 4), feate 176.6, felskr. för fiœte
(afœti 55. not 45, jføfø" 167. 13), strœngenœse 182.18 (jfr
strœngenœsi 45. 5), wœghe 156. 13 (wœghi 132. 10), />£œfo
85. 18, 19 (/>£œtø 85. 18), ^fé 62. 2, 147. 17, 172.2 (Gøri
141.16, øm 163.2).
Allastape, bolstape, cøpstape, orlofwe, lute (som
förekommer i sammanställningen twå lute och II lute), twalyte
och strœngenœse kunna förklaras i enlighet med Kocks
framställning s. 344. e uti dessa kan bero på, att senare
kompositionsleden i kompositionen förlorat den starka biton, som
hvilade på det enkla ordets ultima1. — fae, sae, slae, see
(om tvåstafvigt) landboe, som aldrig uppvisa i i ändelsen,
måste väl på grund deraf likställas med ^-gruppens ord,
jfr Kock s. 379—80, och om så är, bilda de ej
undantag2. — fore är den vanliga formen i äldre skrifter med
vokalbalans, se Kock s. 256, och s. 345 ger Kock
förklaring på detta i olika handskrifter återkommande e. På
grund af obetonad ställning i satsen förlorade ordet
nämligen fortis-accenten och på samma gång den på ultima
hvilande bitonen. —- Oförklarade återstå de öfriga
undantagen. Obs. att ett par af dessa äfven förekomma i Cod.
B af Södermannalagen (der också vokalbalansen håller på
att genomföras), nämligen come och scade, se Kock s. 318.
b) I sluten stafvelse:
Ex.: farin 9. 10, galins 136. 16, 148.1, laghtakin 56.19,
ivarit 5.8, bipin 176.11, ripit 48.2, komit 111.4, sworin 51.
1 Så kanske ock e i oivormaghe 137. not 22) är att förklara, men
det är måhända sannolikare, att penultimas vokal är lång, jfr Kock
s. 183 om det i ett fragment af ÖgL förekommande magho och s. 257
om konj. maghe.
2 Hoffory, Göttingische gelehrte Anzeigen 1888, nr 5, anser, att
i sådana ord som trua, gråa rotvokalen städse bibehållit sin
ursprungliga kvantitet. Men då rotstafvelsen likväl är kort, förblir
ändelsens e egendomligt. Lindgren, Burträskmålets grammatik s. 38 noten,
antar yngre förlängning till förklaring af detta e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
