Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkomålningar i Uppland från medeltidens slut. ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
OTTO SYLWAN.
ATS 14: 1
Enkla jämntjocka brunröda slingor anbringas stundom
på hvalf och bågar, som icke tillhöra kyrkans
förnämligaste platser, t. ex. i vapenhuset i Solna (se Mandelgrens
plansch) och i ett dörrhvalf i Floda.
Ett vackert ornament (fig. 5) är det, som består af
smala ur hvarandra framskjutande blad med parvisa flikar,
och som städse har ena sidan med dess flikar rödbruna;
den andra på samma sätt klart grön. I vågformiga
slingor än ensamt, än uppbärande bruna rosetter förekommer
detta bladmotiv, som vi i brist på bättre namn kunna kalla
det tillsvidare, ofta i svicklar och smala fält, stundom
också (i Täby och Vänge t. ex.) på strängar och bågar.
Ur flera synpunkter förtjänar detta ornament vår lifliga
uppmärksamhet. För det första bilda dessa båda färger,
rödbrunt och grönt, jämte bakgrundens hvitt den treklang,
som kan sägas behärska hela dekorationen i de
uppländska kyrkorna, och som i allmänhet gör en mycket god
verkan.
Om dessa brungröna bladslingor i Kumla-gruppens
målningar ännu få afstå den främsta platsen åt
rankverket, så uppträda de däremot såsom det förnämsta, ja
nästan uteslutande använda ornamentet i de flesta andra
Upplands-kyrkor, hvilkas målningar förskrifva sig från
senare hälften af 1400- och början af 1500-talet, Vi
se dem sålunda på figur 6, som är hämtad från Knifsta
kyrka. Medan färgerna och slingornas art och
användning här äro de samma som i Kumla, är däremot
grundformen något annorlunda beskaffad, den är vida
mindre elegant, i det bladet är jämntjockt och har
rundade flikar. Om Kumla-bladet ha,r en aflägsen likhet med
det antika akantus-ornamentet, så förefaller Knifstas
däremot mera naturalistiskt, och kanske det icke går an att
anse det senare blott som en förvanskning af det förra.
Emellertid torde denna olikhet i teckningen af de
grundformer, från hvilka man utgick, icke utesluta, att en in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
